Förvandling
En kväll i förra veckan utbrast jag plötsligt: Nej, nu orkar jag inte se på den här disken längre! Varpå jag, i ett tillstånd av sällsynt effektivitet, diskade undan ett diskberg av storleksordning Kebnekaise på sju minuter blankt. Detta fick mig att höja ett ögonbryn, eftersom det inte riktigt ligger i min natur att bete mig på ett sådant sätt. Däremot ligger beteendet helt inom ramarna för vad min mor skulle kunna tänkas göra... Jag skulle till och med kunna gå så långt som att påstå att det är ett av hennes trademarks. Det var dock inte förrän idag som jag blev skrämd på allvar. Plötsligt fick jag för mig att jag skulle sy. Sy, jag?! Således dammade jag av symaskinen (som jag fått av min mor en gång för många år sedan) och började sy om ett par byxor, helt spontant. Det hela var riktigt obehagligt. Jag satt vid köksbordet med håret på ända, kaffekoppen framför mig och en knappnål i mungipan när jag insåg det uppenbara: Jag håller på att förvandlas till min mamma!!
Är det åldern? Är det för att jag fyller 25 i år som detta nu börjar hända? Små beteenden börjar krypa sig in, likt myror som tar sig in i en tvåplansvilla genom grunden. Luriga, luriga små myror... Snart kastar jag väl ur mig en massa ologiska, ogrundade förmaningar åt folk och får för mig att jag ska kakla om i badrummet också. Herregud!