Utebliven sjukledighet
Hur som helst. Nu åkte stackaren på magsjuka. Inte för att jag egentligen känner för magsjuka men hoppades faktiskt ändå lite på att få en chans att vara hemma, även om det nu nödvändigtvis skulle vara med magsjuka. Hela hans familj plus andra gäster insjuknade i maginfluensan efter en middagsbjudning förra helgen. Alla utom jag.
Vad är detta? Sedan när har jag begåvats med all världens motståndskraft?!
Om löven
Som tur är finns det en sak som håller mig i schack under dessa svåra stunder av konstruktionstekniska beräkningar: Sydafrikas nationalsport RUGBY!! Jag började spela för någon månad sedan och vem hade väl kunnat tro att det kunde vara så kul?! Min far, som alltså fått gå igenom obligatoriska rugbyträningar på skolgymnastiken i 1960-70-talets Sydafrika uttryckte dock saken lite annorlunda:
Please... Tell me, why would you want to indulge in such a brutal contact sport?!
Jo, förstår du pappa. När livet känns lite stressigt och solen inte har synts på himlen på flera veckor, då finns det få saker som piggar upp så mycket som att under kontrollerade former få ge och få lite stryk medans man jagar efter en osymmetriskt formad boll i sällskap av andra kvinnor! You gotta love it!
Om ankomst och boende
Måste säga att jag saknar Afrika, Sydafrika, min släkt och kanske framförallt äventyret. När jag först kom till Finland, direkt från Sydafrika - mind you, kändes det tungt att inte ha vänner och föräldrar nära. Nu känns det ok. Det är märkligt att inse att det enda som fäster en vid en viss plats är människorna. Det har egentligen ingenting med själva platsen att göra. Det enda jag tänker på nu är var jag ska jobba när jag är färdig med examensarbetet och har skaffat mig lite arbetslivserfarenhet här i Finland. Jag vill ut i den stora vida världen.
Hur som helst, nu bor jag i en minimalistisk lägenhet med dusch och toalett installerade i varsin garderob (varav dörren till den senare inte går att stänga p.g.a. platsbrist...), i Framre Tölö i Helsingfors, enbart någon gata bort från den svenskspråkiga Handelshögskolan. Detta innebär att jag nu, på enbart en vecka, vid flertalet tillfällen hört folk omkring mig på gatan utbrista saker i stil med: Nämen, seglar du också?! Herreguuuud, berätta mer!, eller: Hörni, om vi skulle lägga lite mer pengar på den här lunchen och äta på ett lite finare ställe? - Suck och stön. Svenskspråkiga finländare med silversked i röven är värsta sortens brats!
Lunchuppdatering
Återkommer!
Like an update. Kind of.
Maybe I should be the first to say screw this shit and just go with my gut. At least I'm pretty sure that if anyone had the self-confidence to do it, it'd be me.
And, in case anyone is wondering, I just cannot take writing in Swedish when my keyboard is lacking some very important letters of the Swedish alphabet. Thus the English. Yowza.
Disträ sucker.
Jag börjar bli disträ. I min kyl har jag en vattenkaraff, eftersom vattnet som kommer ur min kallvattenkran inte alltid är jättekallt. Igår tog jag ut karaffen ur kylen, hällde upp ett glas vatten, ställde karaffen på köksbordet och vattenglaset i kylen, tog upp karaffen för att dricka ur den när jag insåg ... Vääänta lite nu. Nu imorses lade jag tandkräm på tandborsten, satte den i munnen, gick in i köket, satte på kökskranen och stod där och borstade tänderna. Det var när jag såg tandkrämsskummet bada i min blötlagda frukosttallrik från imorses som poletten ramlade ner ... Vääänta nu lite.
För övrigt är jag en fruktansvärd sucker för intressanta människoöden. Jag vet inte riktigt hur jag ska sälja in personen som kan komma att bli min nya hyresgäst för mina föräldrar. Tänk äldre arbetslös forskare, med ett stort mått galenskap och forskarbrillor från 70-talet, som förlorat allt och som säger sig vara villig att dö för sin övertygelse (dvs det forskningsprojekt han sökt anslag för). För alla andra hade varningsklockorna ringt så påtagligt att det hade varit omöjligt att sova på natten. Jag blir bara så oerhört fascinerad! Jo, mamma och pappa, ni förstår när man går på socialbidrag så måste man betala hyran först och därefter skicka ett kvitto till Soc för att alls få några pengar av dem. Detta innebär ju en otrolig ekonomisk säkerhet för mig, som ju är mycket bättre än vad den där rekorderliga tjejen med två ordentliga jobb och en fläckfri kreditupplysning kan erbjuda! Hade ni köpt det?
Hur som helst. Min ekonomi, mitt beslut, right? Vi får väl se om jag tar mitt förnuft till fånga...
Lite charmig vardagsstress
Fan, det är ju så skönt när det händer saker! Jag har suttit stilla och pluggat alldeles för länge. Nu får jag äntligen föda min rastlösa själ. Och nej, ni behöver inte vara stressade å mina vägnar. Det ordnar sig det gör det alltid, för det löser sig så brukar allt bli, det kommer fixa sig tillslut, det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur och flera mil ifrån det ordnar sig... , som Timbuk hade sagt.
Nu: packa, snart: gymma, sen: stan, därefter: öl! Joddlarattihoooo!
Gammelgäddans äventyr och ytterligare förvandling
Mannen i fråga hade tyckt att hon är en mycket intressant människa. Detta får mig att, ännu en gång, känna att jag håller på att förvandlas till min mor. Jag får nämligen också ofta höra att jag är en intressant människa. Vid närmare eftertanke är jag nästan precis som hon var när hon var lite yngre. Igår började jag dessutom sy igen. Jag ringde därefter henne för att få lite tips. Om någon hade berättat detta för min syslöjdslärarinna från högstadiet är jag helt övertygad om att hon hade brustit ut i ett hest gapskratt. Jag fick konstant åthutningar på syslöjden eftersom jag fullkomligt vägrade att både sticka och sy korsstygn och dessutom inte producerade någonting alls. Istället spenderade min tid på syslöjden med att prata om annat. På ett av våra sk. kvartsamtal, dvs utvecklingssamtal med förälder och lärare, sa hon: Jaa, alltså, Molly har ju inte gjort någonting på slöjden den här terminen... heller.
Mystisk frisersalong
Något märkligt händer på min gata. Nästan precis brevid mitt hus ligger det en liten unisex frisersalong. Utanför denna frisersalong står det stora gäng invandrargrabbar i 14-15-årsåldern och hänger på låset. De är där nästan jämt när salongen är öppen. En söndag när jag gick förbi var det dessutom 6 stycken utanför salongen som uppgivet suckade Åååh, varför har de inte öppet på söndagar?! Dålig stil!!
Nog för att jag vet hur moppemustaschen kan växa på lite mörkare pojkspolingar i den åldern men så ofriserade är de inte någon av dem! Frågan är vad som försigår därinne egentligen. På parallellgatan sprängde de en bordell förklädd till solarium för något år sedan, så jag utesluter inte att det hade kunnat vara något lite halvskumt. Jag kan dock inte ens i min vildaste fantasi komma på vilken typ av verksamhet som enbart tilltalar invandrarkids av manligt kön i 14-15-årsåldern men ingen annan!
Förresten...
Förvandling
En kväll i förra veckan utbrast jag plötsligt: Nej, nu orkar jag inte se på den här disken längre! Varpå jag, i ett tillstånd av sällsynt effektivitet, diskade undan ett diskberg av storleksordning Kebnekaise på sju minuter blankt. Detta fick mig att höja ett ögonbryn, eftersom det inte riktigt ligger i min natur att bete mig på ett sådant sätt. Däremot ligger beteendet helt inom ramarna för vad min mor skulle kunna tänkas göra... Jag skulle till och med kunna gå så långt som att påstå att det är ett av hennes trademarks. Det var dock inte förrän idag som jag blev skrämd på allvar. Plötsligt fick jag för mig att jag skulle sy. Sy, jag?! Således dammade jag av symaskinen (som jag fått av min mor en gång för många år sedan) och började sy om ett par byxor, helt spontant. Det hela var riktigt obehagligt. Jag satt vid köksbordet med håret på ända, kaffekoppen framför mig och en knappnål i mungipan när jag insåg det uppenbara: Jag håller på att förvandlas till min mamma!!
Är det åldern? Är det för att jag fyller 25 i år som detta nu börjar hända? Små beteenden börjar krypa sig in, likt myror som tar sig in i en tvåplansvilla genom grunden. Luriga, luriga små myror... Snart kastar jag väl ur mig en massa ologiska, ogrundade förmaningar åt folk och får för mig att jag ska kakla om i badrummet också. Herregud!
Sci-fi och helg
För övrigt har jag hållit mig upptagen, lyssnat på arg musik och träffat folk jag inte sett på länge alternativt aldrig sett tidigare överhuvudtaget. För den som inte vet vad jag pratar om nu så lät det där kanske mer än mycket märkligt. Det kan dock hända att ens bitchiga så kallade kompisar kommer till Malmö utan att ha hört av sig och dessutom kör ignoreringstaktik när man sedan råkar sitta i samma bar. Det kan också hända att man råkar träffa en kompis till en kompis på en fest, som man i undre tonåren tydligen brukade ICQ-chatta om grunge med.
Jo, sån var min helg.
En vecka ...
En vecka senare har alltså tydligen en hel vecka passerat utan att jag alls verkar ha märkt något. Under veckan som gått har jag till exempel fotograferat, gymat och bowlat. Till exempel.
För övrigt är det jävligt märkligt att en människa som aldrig nöjer sig med någonting plötsligt känner sig nöjd. Jävligt märkligt.
Om läget, datorn och träbyggnader på danska
Det liksom fräste och pyste i tangentbordet när vattnet sjönk ner mellan tangenterna. Därefter började datorn pinga och plinga som bakgrundsmusiken till en jullåt med Carola. Fungerar gör den dock, med tillägg av vissa nya spännande personlighetsdrag. En eller annan tangent sitter lite osäkert och min fingeravtrycksläsare fullkomligt vägrar all social kontakt. Efter vad jag hört så kan vattenskador ge sig tillkänna på allvar först en tid efter att skadan inträffade, vilket är varför jag köpt en liten extern hårddisk till att spara alla de klenoder jag är riktigt rädd om på. T.ex. min porrsamling och mina MATLAB-filer. Eller, nej, jag menar såklart mina bilder och min musik!
Vi släpper det där nu. Jag påbörjade en ny kurs idag där vår kurslitteratur kommer att vara på danska. Danska är ju inte speciellt svårt egentligen, åtminstone inte om man är skåning. Dock kan vissa språkliga problem uppkomma när jargongen kräver mer komplexa termer är pølse och for fæn. Jag måste säga att jag tycker att det är märkligt att det inte finns någon bra svensk litteratur att tillgå på ämnet träbyggnadsteknik. Inte ens vid universiteten i norra Sverige har vår avdelning kunnat hitta någon lämplig litteratur. Men men, en liten crash course i danska kan väl aldrig skada. Man tjänar ju i alla fall bra på att arbeta där!
I övrigt resonerar jag som så: Tiden för förändring är nu. Det är lätt att sitta och ångra sig när man väl har fegat ur och tåget redan har gått. Om min lott är att känna mig ensam och förbannad så spelar det ju ingen roll var jag rent geografiskt sitter och känner mig just så. Efter den gångna veckan inser jag mer än någonsin att allt sker bara p.g.a. slumpen. Jag förstår att slumpen, i just det här fallet, har verkat till min fördel. Att enbart det fått avgöra hur mitt liv ser ut idag känns obehagligt men jag antar att det är just det som är att leva. Det är bara att ta sig ombord på tåget och hoppas på en godtagbar slutstation.
Projektdeadlines
Det är ganska fullt upp framöver. Jag måste få bukt med min framtid (läs: min framtidsångest), plugga (skriva blogg), få den förbannade balklänningen i skick (jag hatar verkligen balklänning!), plugga (surfa), träna (vi kan kalla det angenäm kroppsmisshandel), plugga (dricka kaffe, och nu pratar jag om kaffe och inget annat!), träna (slåss), plugga (just det, skulle sy in mina jeans) samt trösta en väldigt stor, väldigt nedstämd man (dansa, kolla Monty Python och promenera).
För övrigt så har något väckts till liv i mig. Jag trodde först att det var en negativ känsla men det är det uppenbarligen inte. Kanske är det till och med ett tecken på lycka? Sick and twisted lycka. Aight.
Inneboende
Det finns flertalet fördelar med att flytta hem till en förälder, gratis mat och TV, t.ex. Eller, som i det här fallet, värme och varmvatten. Nackdelarna för min del skulle väl inkludera att behöva färdas lite längre till skolan och att sova på en hård soffa. Plus det här med rutinerna då... Just nu finns det dock inte mycket att klaga på. Får väl se hur entusiastisk jag känner mig när det gått några dagar!
Bostadsrättsföreningsjäveln
Om man engagerar sig i bostadsrättsföreningens styrelse och tar sig an att fixa saker som reparationer mm., då får man väl för fan se till att man har tid och ork till det uppdrag man åtagit sig också, ellerhur?! Jag har varit på styrelsen, liksom många andra har, och det enda som hänt är att jag fått ett beklagande mail med ursäkter som att 'företagen arbetar långsamt'. Det är ditt jobb att gå dit med blåslampan och få fart på dem, för helvete!
Som sagt, minusgrader ute, och nu är vi utan både värme och varmvatten. Ingen kan lämna någon uppgift om hur länge värmecentralens reparation kommer att pågå heller. Jävla muppar. Jag tvingas till att ha på ett elektriskt värmeelement då och då för att inte förfrysa fullständigt. Det har jag visserligen behövt ha i flera månader nu, och alla vet väl hur billiga i drift elektriska värmeelement är... Det faktum att vi bara hux flux fick ett papper i brevinkastet för någon dag sedan om att alla ska få en 15% hyreshöjning fr.o.m. 1:a april p.g.a. en takreparation ingen hört något om tidigare gör inte direkt saken bättre. Jag är lite lätt irriterad...
Dessa underbara finnar...
Jag fick idag ett mail från min fd chef på det företag jag arbetade hos i somras som tyckte att jag skulle komma till Finland för att göra mitt examensarbete. Speciellt tycker jag om hur hon avslutade sitt mail: Ta inte illa vid dig, jag vet att det här brevet är rakt på sak men jag tror också att du känner till finnar och hur vi är! - SÅ klockrent!
Och brevet, ja, det var ju minst sagt rakt på sak. Jag vill definitivt att du ska komma hit. Dessa är dina alternativ. Efter att du gjort klart examensarbetet vill jag att du ska jobba kvar p.g.a. den kostnad vi lägger ut. Vilka är dina planer?
Inga krusiduller där inte. Jag har haft lite mailkontakt med en gammal kollega under vintern och bara frågat vilka projekt som är aktuella om jag skulle kunna tänkas vilja komma. Helt löst, bara frågat. Nu får jag raka mail av chefen också. Men, det är ju så skönt ibland att slippa behöva gissa, utan helt enkelt få läget upptryckt i ansiktet. Aight. Finnar är underbara!
Och när vi nu ändå talar om underbara finnar: Förvänta er inte några blogguppdateringar under veckoslutet!
LTH-inavel
Företaget har en del utlandsprojekt och jag frågade då helt enkelt om det ofta anses nödvändigt att skicka ut folk på plats för dessa projekt. Svaret jag fick var kanske inte det 'ja' eller 'nej' jag hade förväntat mig: Jaa, alltså det beror ju på hur stort projektet är men man vill ju inte skicka folk utomlands, jag menar, man vill ju inte behöva bo utomlands. Man vill ju vara där man har familjen. Att vara utomlands är ju kul de första två veckorna, därefter blir man ju deprimerad. Vi skickade iväg två till Kina för ett tag sedan men de sa upp sig båda två. Fast, det är ju inte konstigt att folk tar till spriten när de bor i en barrack..!
Okej. Där sattes alltså nivån för samtalet. Företaget har vidare sitt huvudkontor väldigt lokalt, till och med så jävla lokalt att karln, efter att ha sett min adress på mitt CV, kunde nämna hela fem broar i mitt närområde som han personligen arbetat med. På kontoret arbetar enbart civilingenjörer som läst på LTH; Eller jaa, vi hade ju en kille från Chalmers men han slutade...
Vidare berättade han lite om hur de brukar arbeta med sina projekt: Vi arbetar ju mycket tillsammans. Det är väl typiskt svenskt men vi arbetar aldrig ensamma utan tar alla beslut gemensamt. Klart att det kan vara lite frustrerande ibland när klockan är fyra på eftermiddagen och man inte gjort ett skit förutom att snacka hela dagen... Men det är ju inte bra att behöva ta alltför mycket ansvar själv.
Okej. Att arbeta på det där företaget låter med andra ord som ett enda långt jävla grupparbete! Som en förlängning på våra klassiska grupprojektuppgifter som "huset Huset", "vägen Vägen" och "bron Bron", som inte bara tar otroligt mycket tid utan som konsumerar en liten bit av ens själ varje dag, tills man är redo att själv kasta sig ner i skärselden bara för att få det att sluta. Det vill säga LTH-inavel på högsta nivå, vilket jag blev än mer övertygad om när han stolt berättade att företaget faktiskt projekterat hela LTH samt att han själv har läst för samme gamle byggnadsmekaniksräv som vi, när det begav sig.
Visst, jag älskar Malmö, men inte SÅ mycket!
Om Rosengårdsdebatten och det svenska sk. Försvaret
I ovannämnda rapport kommer författarna, efter en djupintervju med 30 individer som arbetar t.ex. inom skola, polis och vård, fram till att en radikalisering skett bland muslimerna i Rosengård. T.ex. ska antalet radikala muslimska organisationer ha ökat, åsiktskontrollanter ska i ökad grad tvinga allt fler kvinnor att bära slöja mot sin vilja, dörrknackare ska i högre grad uppmana nyinflyttade flyktingfamiljer att undvika kontakt med svenskar, många minderåriga flickor ska giftas bort och försvinna under högstadiet, osv. Författarna pekar ut radikala muslimska organisationer och källarmoskéer, som tar kontakt med påverkbara ungdomar, som en av orsakerna till denna ökade radikaliering.
Det visar sig dock att Ranstorp och Dos Santos inte har pratat med en enda sk. radikal muslimsk organisation under det år (!) de arbetat med sin rapport. Det finns vidare mycket knappa källhänvisningar i materialet. Författarna tycks ha kastat slutsatser omkring sig, utan att ha belägg för dem alls. De har helt enkelt sett ut 30 representanter för hela Rosengård, som har ungefär 30.000 invånare på pappret och troligen ännu fler under bordet, och frågat dessa 30 personer vad deras personliga uppfattningar är. Inga jämförelser av siffror har gjorts, för att kunna påvisa ökningar av något slag. När forskare i islamologi och mänskliga rättigheter vid Lunds universitet bad Försvaret om underlagsmaterialet till rapporten, kort efter att denna hade publicerats, hade det förstörts..! Jag skäms för att kalla mig svensk.
Det är mycket möjligt att det förekommer radikala muslimska organisationer i Rosengård. Vi vet redan att det finns de som far illa av muslimsk fundamentalism. Att dessa tendenser skulle öka finns det dock inga belägg för. Att slänga ut ogrundade anklagelser mot ett redan så utsatt område i Malmö, som fått utstå så mycket spott och spe från alla, är vedervärdigt. Det svenska Försvaret har ännu en gång visat sig fullkomligt odugliga till ens de enklaste av uppgifter. Att de dessutom kallar en enhet mot terrorismhot för CATS gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Bestörta över rapporten i fråga, har Rosengårds muslimska organisationer nu slått samman sina resurser och bildat en kommitté för att påvisa hur de känner sig kränkta av de anklagelser som kastats ut, och ifrågasätta varför de inte blivit tillfrågade när rapporten skrevs. De vill diskutera saken med demokratiminister Sabuni, Lundaforskarna som offentligt kritiserat rapporten och helst även de forskare som författat rapporten i fråga.
Stanna nu till och fundera ett tag. Rosengårdsborna känner sig kränkta och har därför bildat en kommittée. De ska diskutera saken med forskare och en demokratiminister... Hur mycket mer svenskt kan det bli egentligen?! Var det inte så att alla muslimer tycker att bomber är lösningen till alla problem? Eller? Nä, lägg ner den här ogrundade paniktillväxten så fort någon viskar 'Islam' och låt Lundaforskarna ta hjälp av några människor som faktiskt bor i Rosengård och göra om den där rapporten. Tillfråga de personer som undersökningen faktiskt handlar om. Och, det här pinsamma svenska sk. Försvaret... Nu får vi bestämma oss, antingen ger vi det resurser och ser till att de skärper till sig eller så avskaffar vi det helt. Såhär kan vi inte hålla på och vela!