theDolly

Jag var på ett sk. personligt samtal idag med en företagsrepresentant från ett konstruktions- och projekteringsföretag, som kommit till skolan för vår branschdag. Anledningen till att jag var där var för att höra mig för lite om dem och mina utsikter att få lov att göra examensarbetet hos dem. De som nu är lite insatta kommer snart att inse vilket företag det är jag pratar om men det får jag väl tåla.

Företaget har en del utlandsprojekt och jag frågade då helt enkelt om det ofta anses nödvändigt att skicka ut folk på plats för dessa projekt. Svaret jag fick var kanske inte det 'ja' eller 'nej' jag hade förväntat mig: Jaa, alltså det beror ju på hur stort projektet är men man vill ju inte skicka folk utomlands, jag menar, man vill ju inte behöva bo utomlands. Man vill ju vara där man har familjen. Att vara utomlands är ju kul de första två veckorna, därefter blir man ju deprimerad. Vi skickade iväg två till Kina för ett tag sedan men de sa upp sig båda två. Fast, det är ju inte konstigt att folk tar till spriten när de bor i en barrack..!

Okej. Där sattes alltså nivån för samtalet. Företaget har vidare sitt huvudkontor väldigt lokalt, till och med så jävla lokalt att karln, efter att ha sett min adress på mitt CV, kunde nämna hela fem broar i mitt närområde som han personligen arbetat med. På kontoret arbetar enbart civilingenjörer som läst på LTH; Eller jaa, vi hade ju en kille från Chalmers men han slutade...


Vidare berättade han lite om hur de brukar arbeta med sina projekt: Vi arbetar ju mycket tillsammans. Det är väl typiskt svenskt men vi arbetar aldrig ensamma utan tar alla beslut gemensamt. Klart att det kan vara lite frustrerande ibland när klockan är fyra på eftermiddagen och man inte gjort ett skit förutom att snacka hela dagen... Men det är ju inte bra att behöva ta alltför mycket ansvar själv.


Okej. Att arbeta på det där företaget låter med andra ord som ett enda långt jävla grupparbete! Som en förlängning på våra klassiska grupprojektuppgifter som "huset Huset", "vägen Vägen" och "bron Bron", som inte bara tar otroligt mycket tid utan som konsumerar en liten bit av ens själ varje dag, tills man är redo att själv kasta sig ner i skärselden bara för att få det att sluta. Det vill säga LTH-inavel på högsta nivå, vilket jag blev än mer övertygad om när han stolt berättade att företaget faktiskt projekterat hela LTH samt att han själv har läst för samme gamle byggnadsmekaniksräv som vi, när det begav sig.

Visst, jag älskar Malmö, men inte SÅ mycket!