Minifest
Bara för att jag är en sådan extrem nörd så har jag nu kunnat fastställa att antalet minuter pinsam tystnad som följer, ökar exponentiellt med antal minuter M pratat i ett sträck. Detta är såklart en matematisk approximation men inte desto mindre gångbar när man har fest. Jag hade nämligen lite party hemma igår kväll. Tanken var att jag skulle ha en liten och personlig fest. Snacka om att jag fick vad jag ville ha! Av mitt 10-tal bombsäkra gäster fick jag återbud av inte mindre än fyra stycken några timmar innan festen p.g.a. sjukdom. Magsjuka och influensa är jag ju visserligen inte så sugen på att få, så jag antar att jag får tacka för återbuden. Återstående gäng hade dock väldigt kul. Jag ska se till att ha fler sådana små fester tror jag. Jag förvånades nästan över hur trevligt det är när alla kan engagera sig i en och samma diskussion. Det blir så mycket mer socialt då på något vis.
Dessutom kom det fram att det inte bara är jag som inte kan umgås med svenska brudar! Hurra! Jag fick världens bästa kommentar: Jag trodde att jag kände så för att jag var socialt inkompetent..! Typiskt sådant som det svenska huvudvärkssamhållet vill att man ska känna; känslor av otillräcklighet för att man är sig själv. Just fucking toppen.
Dessutom kom det fram att det inte bara är jag som inte kan umgås med svenska brudar! Hurra! Jag fick världens bästa kommentar: Jag trodde att jag kände så för att jag var socialt inkompetent..! Typiskt sådant som det svenska huvudvärkssamhållet vill att man ska känna; känslor av otillräcklighet för att man är sig själv. Just fucking toppen.
Märkliga händelser
Jag gick förbi en lekplats när jag var ute på promenad häromdagen och erinrade mig plötsligt en väldigt intressant natt i somras. Natten i fråga fann jag plus sällskap oss liggandes raklånga som klistrade mot trägolvet en våning upp i en lekplats i Helsingfors, runt kl 02:30 på morgonen. Anledningen till detta ställningstagande var att vi försökte undgå att bli sedda av en till synes fullkomligt galen fransman som gick lös bara ett tjugotal meter ifrån oss. Vederbörande skrek på en blandning av finska, engelska och franska om hur mycket han hatade det finska samhället, den finska polisen, Finland generellt och lite annat vi inte fullt greppade. Han viftade aggressivt med armarna och såg ut att ha lust att lappa till första bästa person som kom i hans väg. Han såg med andra ord inte ut att vara typen man kan resonera med. Eftersom han höll igång ett rätt bra tag förblev vi helt enkelt liggande där i mörkret, lågmält pratandes om konstiga saker. Jag skulle vilja rekommendera detta för er som söker nya vänner. Få saker får nämligen två personer att knyta band till varandra så fort som att under en och en halv timme söka skydd från en galen fransman.
Ungefär samtidigt som jag mindes denna händelse kom jag på att jag har en tendens att finna mig själv mitt i väldigt märkliga och bisarra händelser. Det är lite som om de söker sig till mig. Som t.ex. den där gången jag hamnade på en klubb, gick in på tjejtoan och insåg att: Jo... Det är fan bara jag härinne som är kvinna på riktigt... Alla andra är män i drag. Jorås'att-eeh. Jag fick i alla fall en del bra sminkningstips den kvällen. Till saken hör att vi spenderade hela kvällen på det där stället och att det dessutom var riktigt trevligt. Själv hade jag nog dock inte idag kunnat peka ut var det låg. Jag minns bara att vi gick ner, ner, ner, ännu lite längre ner och slutligen nådde en suspekt glammig källarlokal.
Så dagens visdomsord till alla er läsare inför helgen är: Kom ihåg att svartklubbar belägna i källare inte alltid är ställen där skitiga karlar i trasiga jeans dricker fulöl och spelar poker.
Underbara Malmö
Visualisera följande: En solig höstdag i Malmö. Jag cyklar nerför en gata någonstans i närheten av Folkets park. En liten blek tant med grått permanentkrull kommer emot mig på cykel på motsatt sida av vägen. Precis när vi passerar varandra kör en yngre kille om henne med cykel, där på motsatt sida vägen. Han ser ut att vara i 20-års åldern och jag gissar vilt på av kurdisk härkomst. Vad skulle, enligt alla fördomar, kunna hända om de sa något till varandra? Troligtvis skulle inte den första tanken vara följande, vilket är vad som faktiskt hände: Tanten sken upp, gav av ett strålande grågulnat leende mot killen och sa: Ooo vilket härligt väder det är idag!, på sådandär vacker gammaldags malmöitiska. Killen la av ett lika brett leende, dock inte grågulnat, och svarade glatt på klockren rosengårdsskånska: Jaa, det är det!
Ett litet ögonblick av mitt underbara Malmö. Själv log jag hela vägen hem.
Ett litet ögonblick av mitt underbara Malmö. Själv log jag hela vägen hem.
Huvudvärk!
En sak som slog mig idag, som inte tidigare slagit mig, är det faktum att finska tjejer är så mycket lättare för mig att umgås med än svenska tjejer. Det finns nämligen två typer av svenska tjejer som jag orkar med att umgås med: de som är sådär sjukt softa och öppensinnade samt de som är lite grabbiga. Vanliga svenska tjejer och jag går sällan bra ihop. Det är dock inte så att det blir bråk utan snarare så att jag måste sitta och anstränga ihjäl mig för att inte banka bruden över huvudet med något hårt. Tillslut är jag bara utmattad och less på livet.
Jag vet inte riktigt vad det är: den svenska fjolligheten eller kanske det att man alltid måste linda in sina tankar och åsikter i vaga vadderande termer för att inte framstå som otrevlig enligt svenska mått. Sålänge vi bara pratar om vädret så går allt bara fint, men när vi faktiskt ska umgås så sitter jag bara och tänker på att jag hellre sticker en blyertspenna i ögat än sitter och lyssnar på "...och då kände jag bara, men Guuuud vad gulligt!". I Finland spelar det ingen roll hur fjollig man är i sin person. Där uttrycker man allt på ett rakt och sakligt sätt, oavsett om samtalet handlar om ögonskugga eller om hur man byter innerslangen på cykeldäcket.
Så, om någon tyckte att det är konstigt att jag har en del manliga vänner, och det vet jag att många i just Finland tycker, så vet ni nu varför. Svenska brudar ger mig huvudvärk! Något annat som ger mig huvudvärk är ångestmänniskor som ringer och väcker mig när jag sover middag efter en sen natt med en inlämningsuppgift, enbart för att skrika på mig med gäll röst i typ 45 minuter om något som inte alls är mitt fel och dessutom vägra lyssna på all reson i världen. Fy fan vad jobbigt! Hörde jag någon säga Dagens I-landsproblem?
Jag vet inte riktigt vad det är: den svenska fjolligheten eller kanske det att man alltid måste linda in sina tankar och åsikter i vaga vadderande termer för att inte framstå som otrevlig enligt svenska mått. Sålänge vi bara pratar om vädret så går allt bara fint, men när vi faktiskt ska umgås så sitter jag bara och tänker på att jag hellre sticker en blyertspenna i ögat än sitter och lyssnar på "...och då kände jag bara, men Guuuud vad gulligt!". I Finland spelar det ingen roll hur fjollig man är i sin person. Där uttrycker man allt på ett rakt och sakligt sätt, oavsett om samtalet handlar om ögonskugga eller om hur man byter innerslangen på cykeldäcket.
Så, om någon tyckte att det är konstigt att jag har en del manliga vänner, och det vet jag att många i just Finland tycker, så vet ni nu varför. Svenska brudar ger mig huvudvärk! Något annat som ger mig huvudvärk är ångestmänniskor som ringer och väcker mig när jag sover middag efter en sen natt med en inlämningsuppgift, enbart för att skrika på mig med gäll röst i typ 45 minuter om något som inte alls är mitt fel och dessutom vägra lyssna på all reson i världen. Fy fan vad jobbigt! Hörde jag någon säga Dagens I-landsproblem?
Sushi
Igår var jag och käkade sushi på ett ställe i Malmö men en vän. Alldeles för sent insåg jag att det inte är så smart att utbrista "den här är fan alldeles för stor för att jag ska få hela i munnen!", i frustration över för stora sushibitar... Detta gäller speciellt när ens vän är av det manliga könet. Nu får jag säkert diskrimineringsombudsmannen efter mig, för så får man inte säga i Sverige, men det är fan sant. Vilken grabb hade inte flinat, sedan skrattat och därefter retat mig i åtminstone en kvart efter att ha hört en sådan kommentar?
Men helt ärligt, är det meningen att man ska typ deepthroata de där jävla sushibitarna och svälja dem hela? Eller är det bara så att jag inte riktigt ännu fullt bemästrat den ädla tekniken att skära av dem på hälften med de trubbiga träpinnarna?
Jaja, det var gott i alla fall!
Obestämbart kring fulla finnars företagsträff
På företagsträffen jag var på i förra veckan handlade det väldigt lite om företaget och väldigt mycket om blött, bröligt festande. Nog för att det är roligt att festa men som en liten bieffekt till drickandet kommer det oundvikliga raggandet. Efter att spriten börjat flöda förvandlades företagsträffen till en enda lång intrig som hade en kulmen någon gång kring kl 03 på lördag morgon. Jag förvånades verkligen av hur vigselringar på något mirakulöst vis försvann på löpande band lagom till middagen på kvällen. Nog för att jag hört om hur det kan gå till på företagsfester men helt ärligt, vad var det där?! Innan drickandet hade jag dock hunnit med lite sällskapsaktiviteter i form av t.ex. GPS-navigation i skogen i sällskap av två förvirrade damer födda någon gång i början av 50-talet. Snacka om att spriten välkomnades efter det!
Ett blombud
Tro inte att jag är otacksam nu, för det är jag definitivt inte... Men detta var bara så fruktansvärt roligt. Jag gick från föreläsningen och upptäckte att jag hade ett missat samtal. Någon hade dessutom pratat in på min telefonsvarare och när jag lyssnade av detta var jag tvungen att fnissa lite för mig själv. Det var en kvinna som ringde från en blomaffär i Malmö om att de hade en leverans till mig. Hon var av typen jag-skriker-i-luren-så-att-kunden-säkert-hör-vad-jag-säger-samtidigt-som-jag-upprepar-kundens-namn-så-många-gånger-som-möjligt-med-ett-nedlåtande-tonfall. Ungefär såhär lät det, på bred skånska med utrikiska influenser: HAJ MOOOLLYYYYYYYYY, JA RINGER FRÅN [CENSUR] FÖR VI HAR BLOMMOR TILL DAAAAAAJ, MOOOLLYYYYYY... KAN DU RINGA OPP MAJ, MOOOLLYYYYY. NOMRET E TOOOOLV NOLL-NOLL... EEEH, VÄNTA LITE MOOOLLYYYY, JAG GLÖMDE LITE NU MOOOLLYYYY, NOMRET E TOOOOLV NOLL-NOLL [CENSUR], MOOOLLYYY, RING OPP MAJ SÅ SKA DU FÅ DINA BLOMMOR, MOOOOLLYYYY. Ja, ungefär sådär bra kan jag återge det som bäst. Så med ett lätt förvirrat leende ringde jag upp stället och avtalade en tid. Självklart var det samma människa som ringt mig tidigare som jag pratade med och hon upprepade mitt namn minst lika många gånger till.
När jag väl fick blommorna fanns det ingen avsändare men jag hade väl mina misstankar. På kortet stod det antingen PUUS eller PJUS, jag är osäker på vilket, med slarvigt spretig handstil. Högst sannorligen är det samma förvirrade människa som jag pratade med tidigare som skrev kortet. Jag var bara tvungen att fnissa lite... Eller, okej, asgarva. Liggandes på golvet. Den här kvinnan borde verkligen få en eloge för att hon totalsabbat min blombudsupplevelse. Dock kan jag bara inte komma mig för att klaga eftersom hon samtidigt bidragit med ett underhållningsvärde av sällan skådat slag. Vilken människa! Jag kanske borde fråga om hon kunde tänka sig att komma till min inflyttningsfest som lekledare eller något?!
Oförutsägbart, oidentifierbart
Konstigt nog tänker jag på något väldigt oförutsägbart, oidentifierbart ikväll. Det är kallt i min dåligt isolerade 30-talslägenhet och jag fryser snörvlades genom min höstförkylning. Återkommer senare med en rapport om hur det går till när finnar har företagsträff.
If you'd like to walk a while
We could waste the day
Follow me into the trees
I will lead the way
Bring some change up to the bridge
Bring some alcohol
There we'll make a final wish
Just before the fall
Promise I will be forever yours
Promise not to say another word
Never mind what's done is done
Always was a lucky one
(Foo Fighters)
If you'd like to walk a while
We could waste the day
Follow me into the trees
I will lead the way
Bring some change up to the bridge
Bring some alcohol
There we'll make a final wish
Just before the fall
Promise I will be forever yours
Promise not to say another word
Never mind what's done is done
Always was a lucky one
(Foo Fighters)
Tips
Eftersom jag nu kommer att åka bort några dagar så tänkte jag lämna er några bra tips, i form av Jesper Rönndahls (Pang Prego) "Dagens Tips". Håll till godo:
Om te:
http://www.youtube.com/watch?v=YN0G7lcciEs&NR=1
Om knark:
http://www.youtube.com/watch?v=cOpzIr1eUAU&feature=related
Kolla också in denna radioinspelning av Pang Pregos utlägg om de skånska dialekterna:
http://www.youtube.com/watch?v=Wc3-AyPLa6I
Och ifall någon skulle vara intresserad så kommer jag själv ursprunglingen från Vellinge kommun, där vi alltså tar emot noll flyktingar per år.
Om te:
http://www.youtube.com/watch?v=YN0G7lcciEs&NR=1
Om knark:
http://www.youtube.com/watch?v=cOpzIr1eUAU&feature=related
Kolla också in denna radioinspelning av Pang Pregos utlägg om de skånska dialekterna:
http://www.youtube.com/watch?v=Wc3-AyPLa6I
Och ifall någon skulle vara intresserad så kommer jag själv ursprunglingen från Vellinge kommun, där vi alltså tar emot noll flyktingar per år.
Stolen igen...
Tror ni att stolsjäveln fanns på lagret, som det var sagt? Nää! Vad bra att det lönar sig att ringa ILVAs lager och kolla..! Jag hade ju ordnat skjuts och allt för att få hem stolen idag. För att lätta upp stämningen tog jag med mig gammelgäddan till tygaffär och spanade metervara istället. Det var trevligt. Därefter fick jag bjuda på kaffe.
Det är inte lönt att jaga upp sig över småsaker men lite trött blir jag faktiskt. Det är uppenbarligen något kosmiskt som motsätter sig att jag ska ha en stol till min datorplats. Dock måste jag säga att de var trevliga i kundservicedisken på ILVA. De ger oss milersättning för den extra resan ut till deras butik som kompensation. Andra ljud i skällan var det ju på BQ, där de mest var sarkastiska. Själv var jag där både röd i ansiktet och galen i blicken eftersom jag kämpade med varje cell i kroppen mot att inte explodera likt en sprayflaska i solsken. Det gick sådär, kan vi säga.
Det är inte lönt att jaga upp sig över småsaker men lite trött blir jag faktiskt. Det är uppenbarligen något kosmiskt som motsätter sig att jag ska ha en stol till min datorplats. Dock måste jag säga att de var trevliga i kundservicedisken på ILVA. De ger oss milersättning för den extra resan ut till deras butik som kompensation. Andra ljud i skällan var det ju på BQ, där de mest var sarkastiska. Själv var jag där både röd i ansiktet och galen i blicken eftersom jag kämpade med varje cell i kroppen mot att inte explodera likt en sprayflaska i solsken. Det gick sådär, kan vi säga.
Om ett Finlandsbesök
Under veckans slut åker jag till Finland på besök. Känslorna inför resan är minst sagt av blandad karaktär. Å ena sidan skuttar jag upp och ner som en lycklig liten överexhalterad studsboll, å andra sidan grämer jag mig och våndas. Det är inte lätt det här med Finland. Jag kan aldrig bara känna en sak inför det jävla landet. Sen att detta beror på att jag stundtals beter mig som en komplett idiot är en helt annan sak.
Det ska dock bli riktigt kul. Jag ska kolla in arbetsplatsen till ett projekt jag jobbade med i sommar samt följa med på sommarjobbsföretagets lilla omakiva i Aulanko. Med andra ord ska vi dricka sprit på företagets bekostnad och troligtvis bada en del bastu. Därefter stannar jag några extra dagar i Finland, eller Fin-landet, som en svensk bekant till mig med förkärlek för finländare brukar säga. Det kan hända att jag kan ses sitta ensam i någon läsesal i Otnäs under måndagen, i ett försök att studera flitigt.
Något som känns riktigt skumt med att återvända till Finland nu är att det fortfarande känns lite som hemma. Jag vet hur bussarna går, var Skatteverket ligger, var jag kan hitta min bulgur, vad allting kostar osv. Faktum är att Otnäs/Helsingfors just nu känns lite mer hemma än Malmö gör eftersom jag ännu inte hunnit orientera mig här till fullo, på nytt. Något jag vet kommer att kännas märkligt är att gå över skolområdet vid TKK och inse att jag inte längre studerar där.
Det ska dock bli riktigt kul. Jag ska kolla in arbetsplatsen till ett projekt jag jobbade med i sommar samt följa med på sommarjobbsföretagets lilla omakiva i Aulanko. Med andra ord ska vi dricka sprit på företagets bekostnad och troligtvis bada en del bastu. Därefter stannar jag några extra dagar i Finland, eller Fin-landet, som en svensk bekant till mig med förkärlek för finländare brukar säga. Det kan hända att jag kan ses sitta ensam i någon läsesal i Otnäs under måndagen, i ett försök att studera flitigt.
Något som känns riktigt skumt med att återvända till Finland nu är att det fortfarande känns lite som hemma. Jag vet hur bussarna går, var Skatteverket ligger, var jag kan hitta min bulgur, vad allting kostar osv. Faktum är att Otnäs/Helsingfors just nu känns lite mer hemma än Malmö gör eftersom jag ännu inte hunnit orientera mig här till fullo, på nytt. Något jag vet kommer att kännas märkligt är att gå över skolområdet vid TKK och inse att jag inte längre studerar där.
Om hur man köper en kontorsstol
Det är nu andra gången jag försöker mig på att köpa en kontorsstol till min datorplats. Jag tänker inte ens gå in på vad som hände sist eftersom det fortfarande gör mig förbannad, men affären heter BQ, handla inte där..! Igår blev jag uppringd av ILVA som berättade för mig att min stol, som skulle komma nästa vecka, har blivit försenad från lagret. Okej. Idag när jag kom hem från skolan låg två brev från ILVA och väntade på mig innanför dörren. I det första stod det: "Stolen du beställt finns nu i vårt lager!" Tjoho!! I det andra brevet stod det: "Stolen du beställt har tyvärr blivit försenad"... Jaha? Så jag började kolla in datumen. I korrekt tidsordning skickade ILVA först ett brev till mig där det stod att stolen var försenad, därefter skickade de ett som berättade att stolen kommit in på lagret och därefter ringde de mig för att berätta att min stol var försenad.
Logiken talade till mig: Det som sades då de ringde upp mig måste stämma. Brevet om att stolen fanns i lagret skickades säkert av misstag och det var troligtvis därför de beslutade att ringa upp mig. Men. Eftersom jag har erfarenhet av hur det brukar gå när jag ska köpa kontorsstol så ringde jag upp ILVA och gissa vad? Stolen finns i lagret! Och om jag inte hade ringt idag så hade de sålt den till någon annan...
Joddla-ratti-hoo!
Logiken talade till mig: Det som sades då de ringde upp mig måste stämma. Brevet om att stolen fanns i lagret skickades säkert av misstag och det var troligtvis därför de beslutade att ringa upp mig. Men. Eftersom jag har erfarenhet av hur det brukar gå när jag ska köpa kontorsstol så ringde jag upp ILVA och gissa vad? Stolen finns i lagret! Och om jag inte hade ringt idag så hade de sålt den till någon annan...
Joddla-ratti-hoo!
Några skolrelaterade jämförelser
När skolan nu åter börjat och jag är tillbaka i Lund kan jag bara konstatera att allt är så väldigt pedagogiskt och vänligt upplagt på LTH. Det är så pedagogiskt att jag nästan mår lite illa. Jag påbörjade t.ex. kursen Balkteori på avdelningen för Byggnadsmekanik och fick köpa en kurspärm för 200 kr. I denna pärm finnes, i nämnd ordning: Kursprogram (schema, vilka områden som gås igenom när, rekommenderade räkneuppgifter, krav för godkänd examination, kurslitteratur), föreläsningsanteckningar till samtliga föreläsningar som kommer att hållas, övningsuppgifter (räkne-), svar till uppgifterna, introduktion till ett beräkningsprogram, de inlämningsuppgifter vi ska göra, formelsamling, tre kompendier (utdrag ur litteratur), manualblad för tunnväggiga balkar i CALFEM och en gammal tentamen. Utöver detta finns en hemsida innehållande utförliga lösningar till samtliga räkneuppgifter i pärmen.
Tack, tack, tack för denna underbara pedagogiskt upplagda och systematiska kurspärm! Men. När föreläsaren sedan ska hålla en i handen genom hela processen, "nu tar vi upp vår pärm och bläddar till sida...", känns det lite som att ha åkt tidsmaskin tillbaka till lågstadiet. På grund av den ypperliga pärmen och det faktum att man på LTH faktiskt kan be om hjälp nästan när som helst och faktiskt också få hjälp, kommer jag troligtvis till stor del idka självstudier i denna kurs. Jag måste dock svälja hårt för att inte spy lite i innerfickan när jag hör saker som: Om ni känner att ni har problem med något eller att det är något ni inte förstått så får ni komma upp och fråga mig eller min kollega när som helst, så ska vi försöka hjälpa er så gott vi hinner... Detta yttras givetvis med en röst likt den min dagisfröken använde då hon förklarade för mig att man inte bör äta färgkritorna.
Om vi sedan blickar vidare mot en annan kurs jag just påbörjat, Finita Elementmetoden, kan vi se en annan intressant sak. Kurslitteraturen är på engelska och jag svär dyrt och heligt på att ingen av de ungefär 30 studenterna på denna kurs (alla svenska) yttrade så mycket som en liten diskret suck över detta faktum. Ingen sa ett pip. Andra ljud i skällan hördes dock från finska studenter om de så mycket som fick ett övningsblad på engelska. Jag vet inte om svenskar är bättre på engelska än finländare. Däremot vet jag att svenskar inte är lika rädda för engelska som finländare är. Feghet trodde jag tidigare var en svensk nationalstolthet. Tydligen hade jag fel.
Tack, tack, tack för denna underbara pedagogiskt upplagda och systematiska kurspärm! Men. När föreläsaren sedan ska hålla en i handen genom hela processen, "nu tar vi upp vår pärm och bläddar till sida...", känns det lite som att ha åkt tidsmaskin tillbaka till lågstadiet. På grund av den ypperliga pärmen och det faktum att man på LTH faktiskt kan be om hjälp nästan när som helst och faktiskt också få hjälp, kommer jag troligtvis till stor del idka självstudier i denna kurs. Jag måste dock svälja hårt för att inte spy lite i innerfickan när jag hör saker som: Om ni känner att ni har problem med något eller att det är något ni inte förstått så får ni komma upp och fråga mig eller min kollega när som helst, så ska vi försöka hjälpa er så gott vi hinner... Detta yttras givetvis med en röst likt den min dagisfröken använde då hon förklarade för mig att man inte bör äta färgkritorna.
Om vi sedan blickar vidare mot en annan kurs jag just påbörjat, Finita Elementmetoden, kan vi se en annan intressant sak. Kurslitteraturen är på engelska och jag svär dyrt och heligt på att ingen av de ungefär 30 studenterna på denna kurs (alla svenska) yttrade så mycket som en liten diskret suck över detta faktum. Ingen sa ett pip. Andra ljud i skällan hördes dock från finska studenter om de så mycket som fick ett övningsblad på engelska. Jag vet inte om svenskar är bättre på engelska än finländare. Däremot vet jag att svenskar inte är lika rädda för engelska som finländare är. Feghet trodde jag tidigare var en svensk nationalstolthet. Tydligen hade jag fel.