theDolly

Under veckans slut åker jag till Finland på besök. Känslorna inför resan är minst sagt av blandad karaktär. Å ena sidan skuttar jag upp och ner som en lycklig liten överexhalterad studsboll, å andra sidan grämer jag mig och våndas. Det är inte lätt det här med Finland. Jag kan aldrig bara känna en sak inför det jävla landet. Sen att detta beror på att jag stundtals beter mig som en komplett idiot är en helt annan sak. 

Det ska dock bli riktigt kul. Jag ska kolla in arbetsplatsen till ett projekt jag jobbade med i sommar samt följa med på sommarjobbsföretagets lilla omakiva i Aulanko. Med andra ord ska vi dricka sprit på företagets bekostnad och troligtvis bada en del bastu. Därefter stannar jag några extra dagar i Finland, eller Fin-landet, som en svensk bekant till mig med förkärlek för finländare brukar säga. Det kan hända att jag kan ses sitta ensam i någon läsesal i Otnäs under måndagen, i ett försök att studera flitigt.

Något som känns riktigt skumt med att återvända till Finland nu är att det fortfarande känns lite som hemma. Jag vet hur bussarna går, var Skatteverket ligger, var jag kan hitta min bulgur, vad allting kostar osv. Faktum är att Otnäs/Helsingfors just nu känns lite mer hemma än Malmö gör eftersom jag ännu inte hunnit orientera mig här till fullo, på nytt. Något jag vet kommer att kännas märkligt är att gå över skolområdet vid TKK och inse att jag inte längre studerar där.