theDolly

Jag var på våra arbetsmarknadsdagar på LTH, där jag fick möjligheten till så kallat personligt kontaktsamtal med några rekryterare från olika företag. Mina fördomar mot stora företag besannades med råge och mina kunskaper om min egen märkliga drivkraft bekräftades. Jag har alltid trott att ett stort företag är analogt med opersonligt bemötande och en arbetsprocess likt den i en massproduceringsfabrik. När jag kom dit och bemöttes av ett inövat presentationstal (med paus för att få in mitt namn på ett 'smidigt sätt'), följt av frågor som ställdes direkt ur en standardiserad blankett vill jag påstå att jag förstod var jag hamnat. Vidare insåg jag ju precis hur knäpp jag faktiskt är när jag än en gång inte kunde låta bli att lägga märke till hur bra jag tycker om de personer som är lite kyliga, svårflirtade och som reagerar minst sagt diskret på mina bedrifter. Om jag känner mig så obekväm att jag svettas och vrider mig lite i stolen innebär det med allra största sannolikhet att jag trivs. Kanske därför jag gillar finnar så mycket?

Hur som helst. En sak som smällde högt var just att jag varit i Finland, precis som jag hade hoppats på. Dessutom fick jag beröm för mitt CV, tjoho! Det är nämligen något jag lagt ner en del tid på att få ihop. Imorgon ska jag se om jag inte kan sticka det i handen på en eller annan konsultfirma också.