Personer man känner väl
Jag träffade en god vän igår som jag inte sett på ett tag. Det var riktigt trevligt. Visst är det lustigt att det kan kännas som att det var igår man senast sågs när det i verkligheten snarare rör sig om ett år? Det är så skönt och bekvämt med personer man känner väl. Speciellt om man är som jag och vanligtvis inte släpper folk innanför skinnet i första taget. Vi satt och snackade om precis allt och käkade en massa.
När en andra polare droppade förbi senare på kvällen för att hämta ett par kvarglömda glasögon och ville höra pinsamma historier om vad jag gjort som tonåring blev det ganska kul, även om bara två historier från en Spanienresa dök upp på tablån. Det slog mig idag att det är ett under att man inte råkat ut för någon tragisk olycka med tanke på alla idiotiska dumheter man hittat på. Att jag inser att jag haft tur betyder väl dock inte att jag måste sluta hitta på dumheter?!
Ta tillvara på era goda vänner. De växer inte på träd! ... Och nu lät jag som en pensionär... Men det skulle bara stämma väl överens med min teori om att jag innerst inne är en smått galen finsk kaffetant i pensionärsålder som formats av en rebellisk tonårstid.
När en andra polare droppade förbi senare på kvällen för att hämta ett par kvarglömda glasögon och ville höra pinsamma historier om vad jag gjort som tonåring blev det ganska kul, även om bara två historier från en Spanienresa dök upp på tablån. Det slog mig idag att det är ett under att man inte råkat ut för någon tragisk olycka med tanke på alla idiotiska dumheter man hittat på. Att jag inser att jag haft tur betyder väl dock inte att jag måste sluta hitta på dumheter?!
Ta tillvara på era goda vänner. De växer inte på träd! ... Och nu lät jag som en pensionär... Men det skulle bara stämma väl överens med min teori om att jag innerst inne är en smått galen finsk kaffetant i pensionärsålder som formats av en rebellisk tonårstid.
Kommentarer
Trackback