Första advent

Igår åkte jag till Lund för lite adventshäng med några kompisar. När jag väl hade lyckats slingra och limbodansa mig ur ett av SJ:s seriöst tätpackade och underdimensionerade söndagståg hamnade jag mitt i efterskalven av nazisternas traditionella demonstrationståg utanför stationsbyggnaden. Det var visserligen bara några eftersläntare, som skrek nazistiska slagordsramsor och som ett hotfullt fiskstim cirkulerade Clemenstorget, men ändå. Vilken jävla julstämningshöjare! Det stod en polisbil precis brevid busshållsplatsen, där jag väntade på en buss. Utanför bilen stod två poliser med hjälm och visir och såg så jäkla vettskrämda ut att jag inte skulle ha blivit förvånad om de hade krupit in och gömt sig under bilen. Fan vad skönt att de var där! Oj, vad trygg jag kände mig! Och nej, det finns absolut inte någon sarkasm gömd här någonstans nu! 

De där poliserna ingav verkligen noll respekt och fick högst troligen ingen på den där busshållsplatsen att känna sig trygg för fem öre. De såg så rädda och mesiga ut att jag nästan själv hade känt för att springa fram och smälla till dem, bara för att. Jag tycker att de, i sann svensk anda, borde få gå någon slags självutvecklande kurs, typ "Öka ditt självförtroende och lär dig se auktoritär och respektingivande ut", eller vad fan åtminstone "Så fejkar du hur andra uppfattar din förmåga". Om någon nu vill påpeka hur obehaglig den dagen måste ha varit för de där poliserna, med demonstranter och motdemonstranter som kastade gatsten, så skulle jag vilja påpeka att de där grabbarna inte har blivit intvingade i polisyrket under pistolhot! Har man inte vad som krävs så har man fan inte där att göra. Punkt.

In other news: Molly's got it bad, and that sure as hell ain't good.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback