Fine dining

Någonstans mitt emellan att inte plugga som jag borde, känna extrem ilska över en viss professor som jag är övertygad om har Asbergers, djupdykningar i små konstprojekt av större eller mindre slag, brevskrivande (!), längtan och stress händer det ibland att jag vill försvinna från jordens yta ett tag. Det gör jag visserligen redan emellanåt, under ganska specifika veckoslut. Fast egentligen är jag inte under jorden då utan jag ligger snarare troligtvis i sängen och käkar kebab. Ju mer kebab jag äter desto mer ont i ryggen får jag dock. Detta har emellertid ingenting med själva kebaben att göra, men de två tycks hänga samman på ett eller annat sätt. Ett komplext sammanflätat händelseförlopp leder nämligen ofta till ryggont som följd av kebab.

Jag käkar inte bara kebab dock. Ibland glömmer jag att äta också. Detta resulterar inte helt sällan i intag av tre ägg, lutad över diskbänken. Att göra detta på två är vad jag kallar fine dining!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback