Tacka vet jag Finland
Jag har en fråga till det svenska postsystemet: Var har ni lagt mitt VISA kort? Jag flyttade tillbaka till Sverige från Finland i slutet av maj. Efter detta har jag skrivit mig i Sverige, på min gamla adress och anmält detta till Svensk Adressändring - enligt alla konstens regler. Likt förbannat får jag inte min post. Var finns mina räkningar? Framför allt: var finns mitt nya VISA kort?
Jag ringde till Posten och bad dem om mina adressuppgifter. Det visade sig att jag inte har tillgång till mina adressuppgifter. De sa att jag istället skulle ringa Svensk Adressändring. Jag ringde dit, de sa att jag skulle ringa till mitt lokala postkontor. Jag ringde mitt lokala postkontor och de uppgav att Svensk Adressändring borde ha skickat dem ett brev om att jag åter flyttat till Malmö. Jaha.
Vad hände med det svenska postsystemet? Jag trodde att vi hade bland de bästa postsystemen i världen! I jämförelse med t.ex. Finland ser Sverige ut som rena amatörer. I Finland behöver inte ens ditt namn stå på dörren för att posten ska komma rätt. I Sverige måste du knacka dörr i jakt på rätt person att skylla på. Kedjan av mellanhänder är så lång att ingen vet någonting och syftet med verksamheten förloras på vägen. Men det känns som att just det problemet är något som genomsyrar Sverige i allmänhet. Allting är så ofantligt krångligt i vårt avlånga land; deklarationen, att immigrera, att få rätt sjukvård, att studera osv...
Jag stukade min vänterfot på valborgsmässoafton (se foten till höger på bilden ovan) och åkte in till det enda akutintag som var öppet i hela Esbo, som är en stor förort till Helsingfors. Efter bara två och en halv timme hade jag varit inne hos läkaren två gånger, var röntgad och färdig att åka ifrån sjukhuset med kryckor och allt. Detta kan jämföras med när min far bröt armen för några år sedan. Han fick sitta på akutintaget i Malmö i 6 timmar innan han ens fick träffa en läkare, på en vardagseftermiddag. 6 timmar är dessutom en förhållandevis kort tid att vänta, det är inte sällan det tar upp till 24 timmar innan man som skadad kan få hjälp.
Ett annat exempel är det finska studiemedlet som består av en bidragsdel och en lånedel, precis som det svenska. Den finska bidragsdelen är på runt 4000 kr och beroende av studentens betygsprestation. Studielån kan man få oavsett studieprestation och detta är ungefär lika stort som det svenska månatliga studiebidraget. De flesta studenter i Finland tar inte studielån överhuvudtaget! I Sverige är både lån och studiebidrag beroende av studentens studieprestation. De allra flesta studenter i Sverige tar dessutom fullt studiemedel med både lån och bidrag. Jag undrar hur man kommer på fötter i Sverige ifall något hänt och ett läsår gått riktigt dåligt?
Nä tacka vet jag Finland, det förlovade landet där allt går så snabbt och enkelt (nej, jag tycker inte att jag sätter Finland på en pedistal!). Hade jag bott där hade jag garanterat haft mitt nya VISA kort vid det här laget! ;-)
Jag ringde till Posten och bad dem om mina adressuppgifter. Det visade sig att jag inte har tillgång till mina adressuppgifter. De sa att jag istället skulle ringa Svensk Adressändring. Jag ringde dit, de sa att jag skulle ringa till mitt lokala postkontor. Jag ringde mitt lokala postkontor och de uppgav att Svensk Adressändring borde ha skickat dem ett brev om att jag åter flyttat till Malmö. Jaha.
Vad hände med det svenska postsystemet? Jag trodde att vi hade bland de bästa postsystemen i världen! I jämförelse med t.ex. Finland ser Sverige ut som rena amatörer. I Finland behöver inte ens ditt namn stå på dörren för att posten ska komma rätt. I Sverige måste du knacka dörr i jakt på rätt person att skylla på. Kedjan av mellanhänder är så lång att ingen vet någonting och syftet med verksamheten förloras på vägen. Men det känns som att just det problemet är något som genomsyrar Sverige i allmänhet. Allting är så ofantligt krångligt i vårt avlånga land; deklarationen, att immigrera, att få rätt sjukvård, att studera osv...
Jag stukade min vänterfot på valborgsmässoafton (se foten till höger på bilden ovan) och åkte in till det enda akutintag som var öppet i hela Esbo, som är en stor förort till Helsingfors. Efter bara två och en halv timme hade jag varit inne hos läkaren två gånger, var röntgad och färdig att åka ifrån sjukhuset med kryckor och allt. Detta kan jämföras med när min far bröt armen för några år sedan. Han fick sitta på akutintaget i Malmö i 6 timmar innan han ens fick träffa en läkare, på en vardagseftermiddag. 6 timmar är dessutom en förhållandevis kort tid att vänta, det är inte sällan det tar upp till 24 timmar innan man som skadad kan få hjälp.
Ett annat exempel är det finska studiemedlet som består av en bidragsdel och en lånedel, precis som det svenska. Den finska bidragsdelen är på runt 4000 kr och beroende av studentens betygsprestation. Studielån kan man få oavsett studieprestation och detta är ungefär lika stort som det svenska månatliga studiebidraget. De flesta studenter i Finland tar inte studielån överhuvudtaget! I Sverige är både lån och studiebidrag beroende av studentens studieprestation. De allra flesta studenter i Sverige tar dessutom fullt studiemedel med både lån och bidrag. Jag undrar hur man kommer på fötter i Sverige ifall något hänt och ett läsår gått riktigt dåligt?
Nä tacka vet jag Finland, det förlovade landet där allt går så snabbt och enkelt (nej, jag tycker inte att jag sätter Finland på en pedistal!). Hade jag bott där hade jag garanterat haft mitt nya VISA kort vid det här laget! ;-)
Kommentarer
Trackback