theDolly

Bilden: Kubas Nationalbalett 2001


Igår kväll tittade jag på "So you think you can dance" och genast började min dansabstinens infinna sig med förnyad styrka. Två veckor innan terminsslutet på danslinjen i Finland stukade jag foten och kunde inte fortsätta dansa den sista tiden. Sedan dess har jag inte dansat mer än på ett och annat klubbgolv i Malmö (och det är ju inte alls samma sak!). Många av deltagarna i programmet har fruktansvärt fin teknik och det enda jag kan tänka på är att åter börja jobba på min egen. Börja jobba upp foten ordentligt.

I brist på dans har tränar jag ofta på gym för att hålla igång. Dessvärre ger det inte alls samma träning som dansen. I gymet måste jag hela tiden vara medveten om vilka övningar jag väljer att göra, så att jag inte motverkar min kropp i dansen. T.ex många av de fitnessmaskiner som ska träna benen ger fullständigt värdelös muskelmassa. Det enda jag som dansare får som resultat är onödigt tunga ben att lyfta. På gymet undviker jag att träna lårets framsida ocn vaderna fullständigt. Lårets bak- och insida kan tränas, men till detta fungerar pilatesövningar bättre. Sätesmusklerna tränas också med fördel genom pilatesteknik.

Armar, axlar, bröst och rygg är de muskelgrupper som är mest fördelaktiga att träna på gym. Det gäller dock att inte träna för ofta, något som jag har väldigt svårt med! Springa brukar jag också göra, helst vid havet eller banvallen i Skanör. Om jag är i stan blir det dock oftast löpbandet på gymet. Med andra ord: Jag betalar 300 kr per månad för att springa på ett löpband och lyfta några hantlar. Jag kanske istället borde fundera över att köpa några vikter att träna med i hemmets lugna vrå? Det skulle säkerligen gynna min ekonomi. Dock måste jag säga att det som motiverar mig allra minst efter en lång dag när soffan lockar är att lägga mig på golvet brevid soffan för att göra övningar..! Nä, gymets stora fördel är ju att det just är ett gym, där andra tränar och det inte finns någon soffa.

Att gymma är dessutom egentligen ganska tråkigt. Det utmanar inte hjärnan alls. Jag längtar till nya utmaningar i danssalen, träna upp foten och komma i tåskorna igen, jobba på min releaseteknik och att andas med rörelsen. Det finns ingenting som gör mig mer motiverad. Just därför är väl abstinensen så påtaglig.