Ett ögonblick av insikt
För ca 30 minuter sedan insåg jag att den här sommaren inte kommer att vara för evigt. Om lite drygt en vecka börjar jag i skolan på nytt. Jag har totalt fem arbetsdagar kvar på mitt sommarjobb. Med andra ord sjunger sommaren minst sagt på sista versen...
Det enda jag gjort denna sommaren har varit att arbeta och att renovera hemma. Jag har varit ute och dansat sammanlagt två gånger och inte besökt en enda trevlig uteservering. Någon semesterresa har det givetvis inte varit tal om! Största delen utav sommaren har jag varit luspank, och de två veckor jag inte var det köpte jag väggfärg, en bokhylla och lite annat smått och gott till hemmet.
Rent objektivt låter det som att jag haft en fruktansvärt tråkig sommar. Jag borde vara bitter men jag är konstigt nog glad. Just nu känns det som att jag skulle vilja ha en månad sommar till, precis som den varit hittills. Detta är utan tvekan den bästa sommaren jag upplevt på nio år.
Varför är jag då så nöjd, när jag logiskt sett borde vara så missnöjd? Jo, den här sommaren har jag trivts bra på jobbet, mina arbetskamrater är trevliga och för det mesta har det jag gjort känts givande. Under min fritid har jag insett hur enastående jag klarar mig på egen hand och därmed växt lite som människa. Dessutom har ju vädret varit strålande och jag verkar äntligen ha fått bukt med mitt duvproblem!
Jag antar att det är så att när förväntningarna är som lägst och man som minst förväntar sig det så kommer lyckan krypande.
Det enda jag gjort denna sommaren har varit att arbeta och att renovera hemma. Jag har varit ute och dansat sammanlagt två gånger och inte besökt en enda trevlig uteservering. Någon semesterresa har det givetvis inte varit tal om! Största delen utav sommaren har jag varit luspank, och de två veckor jag inte var det köpte jag väggfärg, en bokhylla och lite annat smått och gott till hemmet.
Rent objektivt låter det som att jag haft en fruktansvärt tråkig sommar. Jag borde vara bitter men jag är konstigt nog glad. Just nu känns det som att jag skulle vilja ha en månad sommar till, precis som den varit hittills. Detta är utan tvekan den bästa sommaren jag upplevt på nio år.
Varför är jag då så nöjd, när jag logiskt sett borde vara så missnöjd? Jo, den här sommaren har jag trivts bra på jobbet, mina arbetskamrater är trevliga och för det mesta har det jag gjort känts givande. Under min fritid har jag insett hur enastående jag klarar mig på egen hand och därmed växt lite som människa. Dessutom har ju vädret varit strålande och jag verkar äntligen ha fått bukt med mitt duvproblem!
Jag antar att det är så att när förväntningarna är som lägst och man som minst förväntar sig det så kommer lyckan krypande.
Kommentarer
Trackback