Ett inbyggt uppslagsverk
Alla finländare har ett litet inbyggt uppslagsverk, som plockas fram då de försöker skapa samtalsämnen. I sådana stunder dyker det upp uttalanden om årtal, händelser (gärna knutna till finska vinterkriget), namn och exakta detaljer. I Sverige, innan det var val senast, pratades det en del som vårt skolsystem. Enligt statistiken har allt färre svenskar godkänt i grundämnena matematik, svenska och engelska när de slutar gymnasiet. I denna debatt togs Finland som ett praktexempel på ett ypperligt bra grundskolesystem. Något borgerligt parti pratade om att "gå tillbaka till katederundervisningen", för vilken Finland ansågs vara en förebild.
När jag hör exakta detaljer om finska vinterkriget presenteras känns det nästan som om jag sitter i ett klassrum, är 10 år gammal och inte minns vad den-där-platsen-som-var-jätteviktig hette. Vi kan kalla det katederångesten, den där känslan av att när som helst så kommer fröken (som jag kallade mina lärarinnor när jag var i den åldern) fråga mig om detta och jag vet inte svaret. Kanske är det katederångesten som får finländare att prata fakta. I mina ögon är det lite märkligt att berätta om något, på tal om ingenting, för att sedan inte spinna vidare på tråden och berätta något som relaterar till faktan. Dock kan jag påpeka att detta i t.ex. den engelskspråkiga världen antagligen hade ansetts vara ännu märkligare än för en vilsen svensk i Finland.
När jag hör exakta detaljer om finska vinterkriget presenteras känns det nästan som om jag sitter i ett klassrum, är 10 år gammal och inte minns vad den-där-platsen-som-var-jätteviktig hette. Vi kan kalla det katederångesten, den där känslan av att när som helst så kommer fröken (som jag kallade mina lärarinnor när jag var i den åldern) fråga mig om detta och jag vet inte svaret. Kanske är det katederångesten som får finländare att prata fakta. I mina ögon är det lite märkligt att berätta om något, på tal om ingenting, för att sedan inte spinna vidare på tråden och berätta något som relaterar till faktan. Dock kan jag påpeka att detta i t.ex. den engelskspråkiga världen antagligen hade ansetts vara ännu märkligare än för en vilsen svensk i Finland.
Kommentarer
Trackback
