Bostadsfrågan
Jag övervägde att förenkla mitt liv en del och flytta in i ett korridorsrum som jag blev erbjudern av HOAS (ett av två studentbostadsföretag i trakten) nu i veckan. Här finns det inga korridorer som t.ex. Parentesen i Lund, där ett 20-tal studenter bor i rum i en lång korridor, delar ett kök och ett duschrum. Istället bor man här kanske tre studenter i en delad lägenhet. De lägenheter HOAS erbjuder är ganska små, vilket jag såg igår när jag var och tittade på korridorsrummet. Det var så litet att ingen varelse större än en medelstor hund hade kunnat gå obesvärat genom korridoren. Detta var såklart inte bara HOAS fel utan även de flickor som bodde i lägenheten, som ställt ett stort matbord mitt i gången mellan kök och toalett.
Visst, om jag varit tvungen hade jag kunnat göra mig ett hem där. Dock hade jag ju nu ett val. Jag hade valet mellan att bo i en delad lägenhet, med vad som uppenbarligen var några ganska märkliga och smått socialt handikappade tjejer som varken städade eller diskade mer än en gång varannan månad, eller i en känslomässigt stundtals jobbig situation med en fungerande städ-, disk- och tvättrutin och med en person som jag ändå kommer väl överens med. Jag valde det senare altervativet.
En bra sak med studentbostadsmarknaden här i Otnäs, övriga Esbo och Helsingfors är att det går relativt snabbt att få en bostad. Dock blir man här direkt erbjuden en bostad aktivt och får sedan antingen tacka ja eller nej. Tackar man nej flera gånger utan en riktigt god orsak mister man sin plats i kön. I Lund fungerar det lite annorlunda. Då man ställer sig i kö får man tillgång till en websida där man kan boka boenden man är intresserad av. Dessa boenden blir man sedan erbjuden ifall man har tillräckligt bra plats i bostadskön, jämfört med de andra som är intresserade av samma lägenhet. Jag ställde mig i kön år 2003 och först år 2007 stod jag först i kön till en liten enrumslägenhet i ett studentområde i Lund. Själv bor jag dock i en bostadsrätt i Malmö, i vilken jag trivs väldigt bra. Att jag står kvar i bostadskö i Lund är snarare en plan B, ifall räntorna på mina lån skulle gå upp så mycket att jag inte hade råd att bo kvar. Det hoppas jag aldrig händer!
Visst, om jag varit tvungen hade jag kunnat göra mig ett hem där. Dock hade jag ju nu ett val. Jag hade valet mellan att bo i en delad lägenhet, med vad som uppenbarligen var några ganska märkliga och smått socialt handikappade tjejer som varken städade eller diskade mer än en gång varannan månad, eller i en känslomässigt stundtals jobbig situation med en fungerande städ-, disk- och tvättrutin och med en person som jag ändå kommer väl överens med. Jag valde det senare altervativet.
En bra sak med studentbostadsmarknaden här i Otnäs, övriga Esbo och Helsingfors är att det går relativt snabbt att få en bostad. Dock blir man här direkt erbjuden en bostad aktivt och får sedan antingen tacka ja eller nej. Tackar man nej flera gånger utan en riktigt god orsak mister man sin plats i kön. I Lund fungerar det lite annorlunda. Då man ställer sig i kö får man tillgång till en websida där man kan boka boenden man är intresserad av. Dessa boenden blir man sedan erbjuden ifall man har tillräckligt bra plats i bostadskön, jämfört med de andra som är intresserade av samma lägenhet. Jag ställde mig i kön år 2003 och först år 2007 stod jag först i kön till en liten enrumslägenhet i ett studentområde i Lund. Själv bor jag dock i en bostadsrätt i Malmö, i vilken jag trivs väldigt bra. Att jag står kvar i bostadskö i Lund är snarare en plan B, ifall räntorna på mina lån skulle gå upp så mycket att jag inte hade råd att bo kvar. Det hoppas jag aldrig händer!
Kommentarer
Trackback
