Kurser och prof. H
De kurser jag läst under hösten har i många fall tvingat mig att leta, fråga, söka, gräva, ringa, maila och hota innan jag fått tag på någon som är ansvarig för de kurser jag anmält mig till. I flera fall har assistenter och professorer skött sig riktigt, riktigt dåligt. I en kurs, när jag satt på en datorövning på finska, frågade jag om hjälp på engelska av övningsassistenten och fick svaret: Sorry, we don't answer any questions in English. We have to make a priority of our Finnish students! Jag undrar fortfarande varför den kursen står listad som möjlig att läsa på engelska. I många fall har jag inte haft kurslitteraturen två veckor innan tentamen. I många fall har jag tvingats sitta på finska föreläsningar som jag inte förstår ett ord av. I många fall har föreläsarna förväntat sig att deras finska studenter, med varierande kunskaper i engelska, ska förklara för mig vad övningar, uppgifter eller liknande arbeten handlar om.
I slutet av hösten var jag trött, jättetrött på att aldrig få svar på några mail och på att ständigt arbeta i uppförsbacke. Jag hade en föreläsare, prof. H, som hade lovat att ge mig riktlinjer för en projektuppgift och som hela tiden sa att han skulle höra av sig i nästa vecka. När den där nästa veckan var 5 veckor sedan hade jag slut på tålamod. Jag hade mailat och uppsökt honom, utan resultat. Jag började då mailbomba den stackars gubben och ifrågasätta hans sätt att sköta vår kontakt. När jag inte heller då fick hans uppmärksamhet tog jag slutligen kontakt med en professor jag lärt känna på vägavdelningen och bad honom göra något. Denna professor ringde upp prof. H och simsalabim hade jag äntligen lyckats få ett möte med prof. H!
Prof. H är en tystlåten, inbiten, ganska märklig man med en uppenbar rädsla för konfrontationer. Vi satt och pratade om mitt projekt i en hel timme. Därefter började han berätta om sin forskningsgrupp. Han tyckte att jag kanske borde gå med i den. De hade hur som helst planer på att internationalisera verksamheten, sa han, och jag får gärna arbeta från Sverige. Ungefär där var jag WHAT THE F**K??! inombords, men behöll ändå det lilla leendet.
Mitt projekt är mycket intressant och kommer definitivt ge mig några värdefulla industrikontakter. Bara för det är jag tacksam eftersom jag aldrig hade fått en liknande chans via någon LTH-kurs. Dock förstår jag fortfarande ingenting angående prof. H. Kanske är det helt enkelt lite sisu man behöver för att få chanser. Fan vilken tur att man är halvfinne!
Du råkar studera på den sämsta avdelningen på hela högskolan, oskämtat. Det är den avdelningen som producerar minst forskning, artiklar och där professorerna fortfarande lever kvar i 70-talet och inte tror att det har hänt så mycket efter det. Beklagar.
Som tur så är inte alla professorer lika insnöade och förslappade. Deras och assistenternas ovilja att hjälpa till på engelska har helt enkelt att göra med att de inte kan engelska, eller är extremt osäker på det lilla de kan. Det är den bistra verkligheten. Men, du är väl medveten om att du kan göra alla arbeten och tenter på svenska, eftersom skolan på pappret är tvåspråkig. :P
Jo, jag vet, det har jag hört från mer än ett håll. Jag har påbörjat och planerar att också avsluta ett brev om den bistra sanningen på byggavdelningen som jag kommer att skicka till allehanda personer, typ huvudansvarig på bygg och rektorn för TKK. Inte för att jag vet om det hjälper men jag vet inte hur insatta de är i hur katastrofal situationen faktiskt är. Dock inser jag ju att det finns en överhängande risk att de inte förstår ett ord av min engelska ;)
Att kunna avlägga tentamen på svenska hjälper inte så mycket när det inte finns någon kurslitteratur på svenska. Har visserligen gjort ett eller annat arbete på svenska. Dock är jag medveten om det och det är min sista utväg (läs: mitt sista hot) när inget annat fungerar!
Personligen tycker jag att assistenter borde tvingas skriva ett prov i engelska innan de tillåts koordinera utbildning på engelska! Konstigt att de inte redan måste det...
