Trauma och språklig förvirring
Jag är mer eller mindre nyss hemkommen från att ha spenderat jul och nyår hos min familj i Sydafrika. Jag är mer snarare än mindre drabbad av a severe klimat- och kulturrelaterad depression. Att sitta ensam i en kall och mörk lägenhet känns plötsligt väldigt främmande. I min familj är vi alla som a pack of maskrosbarn med tjockt förhårdnat skal och a sarcastic sence of humour. Ach, screw it, I don't know how to write in Swedish anymore.
One thing I actually enjoyed was my cup of coffee this morning. Strong, rich coffee - non of that chickory nonsence I've been having the last 2.5 weeks. I woke up at about 7 a.m., to a pitch dark room and promptly got up and went for a walk. No gates, no cages, no locks, no fences, no burglar bars, no alarms, no watch dogs, no nothing - lovely. Maybe I'll get back to y'all with an SA special of some sort, once I've got my Swedish sorted out.
One thing I actually enjoyed was my cup of coffee this morning. Strong, rich coffee - non of that chickory nonsence I've been having the last 2.5 weeks. I woke up at about 7 a.m., to a pitch dark room and promptly got up and went for a walk. No gates, no cages, no locks, no fences, no burglar bars, no alarms, no watch dogs, no nothing - lovely. Maybe I'll get back to y'all with an SA special of some sort, once I've got my Swedish sorted out.
Softisch
Nu tar jag det lugnt. Chill. Softisch.
Unintended med Muse. Lyssna på den. Men tro ingenting. Jag är fortfarande hård som sten. Kall och lite död inombords, enligt säker uppgift från god vän. Jodå. För unintended var ju nämligen precis vad det här lilla företaget var från min sida från början. Det bara hände, på gott och ont. Jag är fortfarande ledsen för att jag sårat, för det var inte heller min mening. Men en ursäkt är ju en klen tröst för vem som helst, det vet jag ju...
Unintended med Muse. Lyssna på den. Men tro ingenting. Jag är fortfarande hård som sten. Kall och lite död inombords, enligt säker uppgift från god vän. Jodå. För unintended var ju nämligen precis vad det här lilla företaget var från min sida från början. Det bara hände, på gott och ont. Jag är fortfarande ledsen för att jag sårat, för det var inte heller min mening. Men en ursäkt är ju en klen tröst för vem som helst, det vet jag ju...
Samma vän som nämndes ovan påpekade följande: Jag menar att jag utan att veta kan ana hur du varvat ned efter tidigare tentaperioder. Nu förstår jag inte alls. Skulle det på något vis vara förutsägbart för de som känner mig hur jag helst varvar ner från stress? Haha... Min nedstressning får dock vänta några dagar, närmare bestämt till veckoslutet.
Jordskalvet
4,7 på richterskalan mätte jordskalvet, med epicentrum i Skåne, som skakade min lägenhet imorses. Lite efter kl 06 vaknade jag av en liten envis jäkla fågel som tjoade precis utanför fönstret. Jag lyckades inte jaga iväg den utan lade mig istället i sängen och drog täcket över huvudet. Fågeln fortsatte sitt tjoande därute men så efter en liten stund blev den plötsligt helt knäpptyst. Bara några sekunder därefter hördes en kraftig smäll, som jag forst trodde kom från byggarbetsplatsen vid mig, och därefter började hela lägenheten svaja. Mycket snart insåg jag att ingen byggutrustning i världen skulle kunna få min lägenhet att dansa lambada på det sättet. Inte så att saker föll ur hyllorna men uppe på fjärde våningen kändes huset verkligen inte speciellt stabilt. Det liksom roterade och i mitt stilla sinne hörde jag en gigantisk kvinnokör sjunga böjvridknäckning!!, forte fortissimo. Så skadad är jag.
Hur som helst. När jag insåg att det troligtvis inte rörde sig om något från byggarbetsplatsen var min första tanke att det var en jordbävning. Denna tanke åtföljdes dock av 'men, vi har ju inga jordbävningar här!'. Ytterligare någon sekunds skakande och roterande av min etta, där jag stod som förstelnad mitt i vardagsrummet, räckte dock för att få mig att ändra på den åsikten och istället följa en helt annan impuls som jag tror kommer från någon amerikansk barnfilm jag såg för länge sedan: Jag ställde mig i dörröppningen. Där tror jag att jag hann stå i hela två sekunder innan skalvet avtog. Då gick jag och lade mig igen. Snacka om att kunna stressa ner snabbt! Inom 30 sekunder hade jag hunnit reflektera över hur död jag skulle vara om huset rasade och vilka personer jag aldrig skulle få se igen i så fall, till att helt enkelt bara somna om i min säng.
Måndagskvällens Värnhemsfragment
Följande snappade jag upp när jag gick ett par ärenden på Värnhem ikväll:
Man stoppar den i röven och sen är det ingen som kan hitta den!! - övertygande argument sagt av kille i tonåren, hängandes i killgäng utanför Foodland. Jag tänkte först skriva att jag tror att jag kom in i det samtalsämnet vid precis fel tidpunkt men såhär i efterhand tror jag att det inte finns någon rätt tidpunkt att börja lyssna till tonårsgrabbar som hänger utanför Foodland!
Ja, tyvärr har vi bara de här bra märkena nu, vi får in lite billigare kopior i nästa vecka - Apotekspersonal tipsar mig om vilken medicin jag borde köpa inför utlandsresan... Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det.
*puss* - hiphopkille som körde förbi mig på cykel när jag gick hem från affären; osminkad, påbylsad, iklädd mjukisbyxor och perkelemössan. Hiphopkillar har fan lite märklig smak!
Somliga gåååår med trasiga skor, säg vad beror det pååååå?! - Ur en liten, liten bil som i hög fart körde mot den stora korsningen vid Värnhemstorget och därefter hastigt tvärnitade typ mitt i korsningen, kom en lycklig mörk man. Han var troligtvis av arabiskt ursprung och uppenbarligen på mycket gott humör, eftersom han sjöng högt på denna klassiskt svenska trubadurlåt. Svenska visor med arabisk brytning; Cornelis har lätt fått konkurrens!
Man stoppar den i röven och sen är det ingen som kan hitta den!! - övertygande argument sagt av kille i tonåren, hängandes i killgäng utanför Foodland. Jag tänkte först skriva att jag tror att jag kom in i det samtalsämnet vid precis fel tidpunkt men såhär i efterhand tror jag att det inte finns någon rätt tidpunkt att börja lyssna till tonårsgrabbar som hänger utanför Foodland!
Ja, tyvärr har vi bara de här bra märkena nu, vi får in lite billigare kopior i nästa vecka - Apotekspersonal tipsar mig om vilken medicin jag borde köpa inför utlandsresan... Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det.
*puss* - hiphopkille som körde förbi mig på cykel när jag gick hem från affären; osminkad, påbylsad, iklädd mjukisbyxor och perkelemössan. Hiphopkillar har fan lite märklig smak!
Somliga gåååår med trasiga skor, säg vad beror det pååååå?! - Ur en liten, liten bil som i hög fart körde mot den stora korsningen vid Värnhemstorget och därefter hastigt tvärnitade typ mitt i korsningen, kom en lycklig mörk man. Han var troligtvis av arabiskt ursprung och uppenbarligen på mycket gott humör, eftersom han sjöng högt på denna klassiskt svenska trubadurlåt. Svenska visor med arabisk brytning; Cornelis har lätt fått konkurrens!
Fine dining
Någonstans mitt emellan att inte plugga som jag borde, känna extrem ilska över en viss professor som jag är övertygad om har Asbergers, djupdykningar i små konstprojekt av större eller mindre slag, brevskrivande (!), längtan och stress händer det ibland att jag vill försvinna från jordens yta ett tag. Det gör jag visserligen redan emellanåt, under ganska specifika veckoslut. Fast egentligen är jag inte under jorden då utan jag ligger snarare troligtvis i sängen och käkar kebab. Ju mer kebab jag äter desto mer ont i ryggen får jag dock. Detta har emellertid ingenting med själva kebaben att göra, men de två tycks hänga samman på ett eller annat sätt. Ett komplext sammanflätat händelseförlopp leder nämligen ofta till ryggont som följd av kebab.
Jag käkar inte bara kebab dock. Ibland glömmer jag att äta också. Detta resulterar inte helt sällan i intag av tre ägg, lutad över diskbänken. Att göra detta på två är vad jag kallar fine dining!
Jag käkar inte bara kebab dock. Ibland glömmer jag att äta också. Detta resulterar inte helt sällan i intag av tre ägg, lutad över diskbänken. Att göra detta på två är vad jag kallar fine dining!
Första advent
Igår åkte jag till Lund för lite adventshäng med några kompisar. När jag väl hade lyckats slingra och limbodansa mig ur ett av SJ:s seriöst tätpackade och underdimensionerade söndagståg hamnade jag mitt i efterskalven av nazisternas traditionella demonstrationståg utanför stationsbyggnaden. Det var visserligen bara några eftersläntare, som skrek nazistiska slagordsramsor och som ett hotfullt fiskstim cirkulerade Clemenstorget, men ändå. Vilken jävla julstämningshöjare! Det stod en polisbil precis brevid busshållsplatsen, där jag väntade på en buss. Utanför bilen stod två poliser med hjälm och visir och såg så jäkla vettskrämda ut att jag inte skulle ha blivit förvånad om de hade krupit in och gömt sig under bilen. Fan vad skönt att de var där! Oj, vad trygg jag kände mig! Och nej, det finns absolut inte någon sarkasm gömd här någonstans nu!
De där poliserna ingav verkligen noll respekt och fick högst troligen ingen på den där busshållsplatsen att känna sig trygg för fem öre. De såg så rädda och mesiga ut att jag nästan själv hade känt för att springa fram och smälla till dem, bara för att. Jag tycker att de, i sann svensk anda, borde få gå någon slags självutvecklande kurs, typ "Öka ditt självförtroende och lär dig se auktoritär och respektingivande ut", eller vad fan åtminstone "Så fejkar du hur andra uppfattar din förmåga". Om någon nu vill påpeka hur obehaglig den dagen måste ha varit för de där poliserna, med demonstranter och motdemonstranter som kastade gatsten, så skulle jag vilja påpeka att de där grabbarna inte har blivit intvingade i polisyrket under pistolhot! Har man inte vad som krävs så har man fan inte där att göra. Punkt.
In other news: Molly's got it bad, and that sure as hell ain't good.
De där poliserna ingav verkligen noll respekt och fick högst troligen ingen på den där busshållsplatsen att känna sig trygg för fem öre. De såg så rädda och mesiga ut att jag nästan själv hade känt för att springa fram och smälla till dem, bara för att. Jag tycker att de, i sann svensk anda, borde få gå någon slags självutvecklande kurs, typ "Öka ditt självförtroende och lär dig se auktoritär och respektingivande ut", eller vad fan åtminstone "Så fejkar du hur andra uppfattar din förmåga". Om någon nu vill påpeka hur obehaglig den dagen måste ha varit för de där poliserna, med demonstranter och motdemonstranter som kastade gatsten, så skulle jag vilja påpeka att de där grabbarna inte har blivit intvingade i polisyrket under pistolhot! Har man inte vad som krävs så har man fan inte där att göra. Punkt.
In other news: Molly's got it bad, and that sure as hell ain't good.
Orden
Jag fick slut på ord. Idag hittade jag dem igen tack vare en viss prof. A-hole. Ibland behöver man ett lastbilsflak ilska uppkört där solen inte skiner för att kickstarta den gamla fina vokabulären. Jag hade kunnat slita huvudet av honom men tyvärr är jag för väluppfostrad. En sak kan jag dock meddela världen om: det lönar sig inte att jävlas med mig just nu. Nu och tre veckor framöver är jag en kristallvas som står och balanserar på bordskanten; ett vattenglas så fyllt att minsta lilla vibration får det att rinna över. Jag vidbehåller mig rätten att i sann egoistisk anda bete mig som ett totalt arsle mot allt och alla. Förhoppningsvis har jag fortfarande vänner kvar om tre veckor också.
Inside my shell I wait and bleed.
Inside my shell I wait and bleed.
Funderingar kring examensarbetet
Efter första anblick kan jag konstatera att ett eventuellt examensarbete i Finland kan bli en riktigt sweet deal. Jag hade säkert kunnat hitta ett lika intressant ämne att skriva om här i Malmö som jag fått på förslag från Finland men skillnaden ligger i att jag i Finland skulle få en riktigt sjysst lön för mödan. Här är nämligen betalning för examensarbetet långt ifrån självklart. Ofta får man någon form av premie snarare än lön och om man får en lön så är den långt ifrån lika bra som den jag skulle ha fått i Finland.
Efter att ha pratat med olika svenska företagsrepresentanter inser jag också hur svåra och roliga arbetsuppgifter jag faktiskt fick när jag jag jobbade i Finland i somras. Företagsrepresentanterna blev nästan lite förvånade över att jag, efter vad som tekniskt sett var mitt tredje studieår, fick göra saker som faktiskt blev något på riktigt. Och här gick jag runt och trodde att det fungerade på samma sätt häromkring som på min arbetsplats i Helsingfors! Vi kan ju säga som så: även om ännu en flytt inte direkt är vad jag känner för just nu så känns faktiskt ett exjobb i Finland lockande. Jag inser ju att jag behöver börja någonstans där jag kan få lära upp mig. Då hade det ju varit trevligt att faktiskt få göra något som är utmanande på riktigt. I Finland hade jag nämligen en väldigt bra chef som snabbt märkte hur arbets- och ansvarssugen jag är och därför hela tiden gav mig uppgifter med ökande svårighetsgrad. När hon for på semester fick jag ta över projektet hon arbetat med, med motiveringen: Det här kommer att bli svårt, men jag tror att du fixar det. I like :)
Efter att ha pratat med olika svenska företagsrepresentanter inser jag också hur svåra och roliga arbetsuppgifter jag faktiskt fick när jag jag jobbade i Finland i somras. Företagsrepresentanterna blev nästan lite förvånade över att jag, efter vad som tekniskt sett var mitt tredje studieår, fick göra saker som faktiskt blev något på riktigt. Och här gick jag runt och trodde att det fungerade på samma sätt häromkring som på min arbetsplats i Helsingfors! Vi kan ju säga som så: även om ännu en flytt inte direkt är vad jag känner för just nu så känns faktiskt ett exjobb i Finland lockande. Jag inser ju att jag behöver börja någonstans där jag kan få lära upp mig. Då hade det ju varit trevligt att faktiskt få göra något som är utmanande på riktigt. I Finland hade jag nämligen en väldigt bra chef som snabbt märkte hur arbets- och ansvarssugen jag är och därför hela tiden gav mig uppgifter med ökande svårighetsgrad. När hon for på semester fick jag ta över projektet hon arbetat med, med motiveringen: Det här kommer att bli svårt, men jag tror att du fixar det. I like :)
Arbetsmarknadsdagar
Jag var på våra arbetsmarknadsdagar på LTH, där jag fick möjligheten till så kallat personligt kontaktsamtal med några rekryterare från olika företag. Mina fördomar mot stora företag besannades med råge och mina kunskaper om min egen märkliga drivkraft bekräftades. Jag har alltid trott att ett stort företag är analogt med opersonligt bemötande och en arbetsprocess likt den i en massproduceringsfabrik. När jag kom dit och bemöttes av ett inövat presentationstal (med paus för att få in mitt namn på ett 'smidigt sätt'), följt av frågor som ställdes direkt ur en standardiserad blankett vill jag påstå att jag förstod var jag hamnat. Vidare insåg jag ju precis hur knäpp jag faktiskt är när jag än en gång inte kunde låta bli att lägga märke till hur bra jag tycker om de personer som är lite kyliga, svårflirtade och som reagerar minst sagt diskret på mina bedrifter. Om jag känner mig så obekväm att jag svettas och vrider mig lite i stolen innebär det med allra största sannolikhet att jag trivs. Kanske därför jag gillar finnar så mycket?
Hur som helst. En sak som smällde högt var just att jag varit i Finland, precis som jag hade hoppats på. Dessutom fick jag beröm för mitt CV, tjoho! Det är nämligen något jag lagt ner en del tid på att få ihop. Imorgon ska jag se om jag inte kan sticka det i handen på en eller annan konsultfirma också.
Hur som helst. En sak som smällde högt var just att jag varit i Finland, precis som jag hade hoppats på. Dessutom fick jag beröm för mitt CV, tjoho! Det är nämligen något jag lagt ner en del tid på att få ihop. Imorgon ska jag se om jag inte kan sticka det i handen på en eller annan konsultfirma också.
Ett ögonblick av insikt
Du skrämmer mig. Eller, snarare är det nog jag som skrämmer mig själv.
Vi kan kalla det ett ögonblick av insikt.
Vi kan kalla det ett ögonblick av insikt.
Personer man känner väl
Jag träffade en god vän igår som jag inte sett på ett tag. Det var riktigt trevligt. Visst är det lustigt att det kan kännas som att det var igår man senast sågs när det i verkligheten snarare rör sig om ett år? Det är så skönt och bekvämt med personer man känner väl. Speciellt om man är som jag och vanligtvis inte släpper folk innanför skinnet i första taget. Vi satt och snackade om precis allt och käkade en massa.
När en andra polare droppade förbi senare på kvällen för att hämta ett par kvarglömda glasögon och ville höra pinsamma historier om vad jag gjort som tonåring blev det ganska kul, även om bara två historier från en Spanienresa dök upp på tablån. Det slog mig idag att det är ett under att man inte råkat ut för någon tragisk olycka med tanke på alla idiotiska dumheter man hittat på. Att jag inser att jag haft tur betyder väl dock inte att jag måste sluta hitta på dumheter?!
Ta tillvara på era goda vänner. De växer inte på träd! ... Och nu lät jag som en pensionär... Men det skulle bara stämma väl överens med min teori om att jag innerst inne är en smått galen finsk kaffetant i pensionärsålder som formats av en rebellisk tonårstid.
När en andra polare droppade förbi senare på kvällen för att hämta ett par kvarglömda glasögon och ville höra pinsamma historier om vad jag gjort som tonåring blev det ganska kul, även om bara två historier från en Spanienresa dök upp på tablån. Det slog mig idag att det är ett under att man inte råkat ut för någon tragisk olycka med tanke på alla idiotiska dumheter man hittat på. Att jag inser att jag haft tur betyder väl dock inte att jag måste sluta hitta på dumheter?!
Ta tillvara på era goda vänner. De växer inte på träd! ... Och nu lät jag som en pensionär... Men det skulle bara stämma väl överens med min teori om att jag innerst inne är en smått galen finsk kaffetant i pensionärsålder som formats av en rebellisk tonårstid.
Obama
Obama alltså; what a man, what a man. Nog för att jag tycker att USA tar lite väl stor plats i media, med tanke på hur många andra länder som existerar men just det här presidentvalet gjorde mig faktiskt nyfiken. Jag trodde och hoppades på Obama men med USA vet man ju aldrig. Kan en jubelidiot som Bush regera i åtta år hade de säkerligen kunnat lyckas med att välja en åsna också, bara den hade rätt kampanjmanager och delade ut snygga flyers.
Hur som helst. Jag och min farsa diskuterade det amerikanska presidentvalet via telefon både igår och idag. Obama ger mig en lite samma känsla som Mandela; talför, förmåga att ena, intelligent, målinriktad. Såg ni hans tacktal? Hur bra som helst. Jag är glad för USA:s skull. Kanske, bara kanske, kan Obama leda in sitt land i en tid då hela världen kan se amerikaner i en mer positiv dager än som blåögda, korkade, religiösa konservatister. Det är ingen lätt uppgift men jag tror han kan vara rätt person till att fixa det!
Kolla förresten in vad satirtecknaren Zapiro ritade inför det amerikanska presidentvalet: http://www.mg.co.za/zapiro/fullcartoon/2123
Hur som helst. Jag och min farsa diskuterade det amerikanska presidentvalet via telefon både igår och idag. Obama ger mig en lite samma känsla som Mandela; talför, förmåga att ena, intelligent, målinriktad. Såg ni hans tacktal? Hur bra som helst. Jag är glad för USA:s skull. Kanske, bara kanske, kan Obama leda in sitt land i en tid då hela världen kan se amerikaner i en mer positiv dager än som blåögda, korkade, religiösa konservatister. Det är ingen lätt uppgift men jag tror han kan vara rätt person till att fixa det!
Kolla förresten in vad satirtecknaren Zapiro ritade inför det amerikanska presidentvalet: http://www.mg.co.za/zapiro/fullcartoon/2123
Lycklig som en idiot
Äsch... Jag vet inte ens vad jag ska skriva! Lyssna på Starlight med Muse och säg mig om jag inte blivit totalt jäkla uppfuckad i hjärnan. Jag har gått runt och med ett ultrafånigt brett leende hela dagen, i ösregn, genom trista lektioner, trots ultralånga köer i affären, trots att en ny läsperiod full av stress just börjat... Det kan inte hjälpas. Ni får stå ut med att jag är aplycklig trots att jag väl borde vara miserabelt mörkerdeprimerad, som alla andra den här årstiden!
Detta är förresten min polares dotter: http://www.flickr.com/photos/saken/2978634347/. En riktigt söt unge måste jag erkänna men sen har hon ju ena riktiga snyggingar till föräldrar också! Det är för övrigt sällan jag tycker ungar är söta på riktigt.
Om vad vi tjejer gör därinne egentligen
Jag kommer ihåg en gång för ett ganska bra tag sedan då jag hörde en kille proklammera sin kompletta oförståelse inför varför tjejer ibland går på toaletten två och två. "Vad gör de där inne egentligen?!", utbrast han. Jag kom att tänka på det idag. Idag var nämligen jag och en annan tjej inne på toaletten tillsammans. Nu vet jag inte vad andra tjejduos brukar göra inne på dass ihop men jag och min kursare hade uppenbarligen spenderat alldeles för lång tid pluggandes på studiecentrum. På studiecentrum finns det nämligen ett café där man kan köpa antingen en stor eller en liten kaffe. Den lilla kostar 5 kr och den stora 10kr. Idag köpte en av oss en stor och den andra en liten. I sann teknologanda sprang vi, efter att kaffet varit slut ett rätt bra tag kan tilläggas, in på toaletten för att undersöka huruvida den stora koppen verkligen innehöll dubbelt så mycket som den lilla. Den mindre koppen såg nämligen ut att vara ungefär hälften så stor som den större. Efter noggranna mätningar visade det sig dock att man tjänar en halv liten kopp kaffe på att köpa två av den mindre, jämfört med att köpa den större koppen! Vilket humbug! Anteckna detta nu, alla duktigt ekonomiska kaffedrickande Lundastudenter!
För övrigt kommer jag på fler saker jag gjort inne på toaletten i kvinnligt sällskap. Om jag ska vara helt ärlig tror jag dock att de är ungefär lika representativa för kvinnligheten som ovanstående exempel. Tyvärr eller lyckligtvis, lite beroende på hur man väljer att se det.
För övrigt kommer jag på fler saker jag gjort inne på toaletten i kvinnligt sällskap. Om jag ska vara helt ärlig tror jag dock att de är ungefär lika representativa för kvinnligheten som ovanstående exempel. Tyvärr eller lyckligtvis, lite beroende på hur man väljer att se det.
Om en bok
Jag upptäckte att jag ju började skriva på en bok för ungefär ett halvår sedan. Det hade jag redan glömt! Det lustigaste är att någon frågade mig om jag inte funderat över att bli författare för ett tag sedan. Jag svarade "nej"! Inte för att jag egentligen tänkt bli författare till yrket men ändå. Det kunde ha varit värt att nämna min bok i det läget, kanske. Frågan är väl bara om jag någonsin skulle våga låta någon läsa min bok, om jag nu blir klar någon gång i framtiden vill säga. Att skriva är ju så väldigt självutlämnande, oavsett om det är självbiografiskt eller ihopfantiserat.
Playlist
Playlist för att komma på bättre humör denna söndag av tentaplugg och onödiga konflikter:
Supertramp - Give a little bit
Heatwave - Boogie Nights
Leo Sayer - You Make Me Feel Like Dancing
Stevie Wonder - I Wish
De låtarna ger mig bra minnen men om jag ska vara helt ärligt vet jag inte riktigt om det faktiskt är något jag minns eller något jag dagdrömde ihop under någon mattelektion på lågstadiet. Min bistra logik har nämligen svårt att tro på att dessa minnen skulle vara riktiga. Men vem bryr sig egentligen om vad som är dröm och vad som är verklighet när summan av företaget är lycka? Å andra sidan vet jag ju om att det fanns en tid då det fanns ett leende på det där hårda ansiktet... Så kanske att det stämmer ändå.
Supertramp - Give a little bit
Heatwave - Boogie Nights
Leo Sayer - You Make Me Feel Like Dancing
Stevie Wonder - I Wish
De låtarna ger mig bra minnen men om jag ska vara helt ärligt vet jag inte riktigt om det faktiskt är något jag minns eller något jag dagdrömde ihop under någon mattelektion på lågstadiet. Min bistra logik har nämligen svårt att tro på att dessa minnen skulle vara riktiga. Men vem bryr sig egentligen om vad som är dröm och vad som är verklighet när summan av företaget är lycka? Å andra sidan vet jag ju om att det fanns en tid då det fanns ett leende på det där hårda ansiktet... Så kanske att det stämmer ändå.
Mr T och käfthållning
Jag fick påpekat för mig att mitt lilla inlägg om hur man bör behandla sin mor blir så otroligt mycket mer underhållande om man vinklar det lite, i riktning mot ett insideskämt från i somras. Mr T: En gigantisk man... med silkeslen röst, iklädd minimala shorts, knästrumpor och en moderat mängd blingbling som bara känns så rätt...? Hahahaaa! Härmed har min polare uppnått en helt ny humornivå! Stilpoäng..!!
För övrigt, i ett helt annat ärende, inser jag precis hur lite rätt jag har att säga något överhuvudtaget. Jag ska hålla käften. Är det inte irriterande när man hamnar där? När man inser att man har förbrukat sin rätt att uttala sig? Jag har ingen rätt att bli vare sig arg eller sur heller. I'll just have to f***ing grin and bare it. Problemet är väl bara att man inte precis känner mindre bara för att man inte längre har rättigheter att reagera...
För övrigt, i ett helt annat ärende, inser jag precis hur lite rätt jag har att säga något överhuvudtaget. Jag ska hålla käften. Är det inte irriterande när man hamnar där? När man inser att man har förbrukat sin rätt att uttala sig? Jag har ingen rätt att bli vare sig arg eller sur heller. I'll just have to f***ing grin and bare it. Problemet är väl bara att man inte precis känner mindre bara för att man inte längre har rättigheter att reagera...
Om beteende
När man försöker förändra ett beteende hos sig själv gäller det ju inte bara att bestämma sig för förändring. Snarare måste man då varje gång man hamnar i en situation välja att agera enligt beslutet. Det är så lustigt när man står där, mitt i en situation, och inser att okej, SÅHÄR hade den forna Molly gjort, så ska vi inte göra idag. Det blir så tydligt då. Precis en sådan situation hamnade jag i idag. Som den duktiga Jesussoldat jag är agerade jag precis så som jag borde och vill. Självdiciplin, halleluja!
För övrigt får jag väldigt mycket komplimanger för min dans just nu. Det är ju trevligt att åtminstone någonting verkar gå som jag vill.
För övrigt får jag väldigt mycket komplimanger för min dans just nu. Det är ju trevligt att åtminstone någonting verkar gå som jag vill.
Treat your mother right
Nu vet jag att det är långt till mors dag men var mor behöver ju lite uppskattning ibland, oavsett vad kalendern har att säga om saken. Här har vi en gemytlig liten video från mitten av 80-talet som jag personligen tycker om att plocka fram emellanåt, så att jag inte ska glömma just lilla mamma: http://br.youtube.com/watch?v=7_rBidCkJxo&feature=related.
Jag menar, finns det något varmare och mysigare än Mr T:s silkeslena röst? Och finns det något bättre sätt att berätta för mamma att man älskar henne än att visa henne en video av den gigantiska karl som utgör Mr T, där han matchar minimala shorts och knästrumpor med en moderat mängd blingbling, som bara känns så rätt? Dagens rappartister vet uppenbarligen inte hur det bör göras längre..!
Lyssna nu på låten igen och notera särskilt hur han i texten bokstaverar ordet MOTHER och berättar vad de olika bokstäverna står för. Vackert!
(JA, jag har börjat tentaplugga nu..!)
Jag menar, finns det något varmare och mysigare än Mr T:s silkeslena röst? Och finns det något bättre sätt att berätta för mamma att man älskar henne än att visa henne en video av den gigantiska karl som utgör Mr T, där han matchar minimala shorts och knästrumpor med en moderat mängd blingbling, som bara känns så rätt? Dagens rappartister vet uppenbarligen inte hur det bör göras längre..!
Lyssna nu på låten igen och notera särskilt hur han i texten bokstaverar ordet MOTHER och berättar vad de olika bokstäverna står för. Vackert!
(JA, jag har börjat tentaplugga nu..!)
Måndag morgon
Det är något väldigt betryggande med att sitta mitt emellan mina högtalare och få öronen avdomnade av att Eddie Vedder ylar "I'm still alive", även om låten Alive egentligen inte handlar om något jag kan relatera till. En fantastisk jäkla röst besitter han i alla fall, Vedder. Sen om mina grannar tycker detsamma är nog en annan fråga. Den som inte stigit upp kl 08 på en måndag borde väl kanske göra det, tycker jag. Och finns det bättre sätt att vakna än till Eddie Vedders fantastiska röst på repeat? Hm, jo, det finns det nog. Dock tror jag att detta är det bästa sättet som finns tillgängligt just nu.
För övrigt vet jag inte riktigt vare sig var jag ska börja eller var jag ska sluta. Jag tror jag börjar med att se framåt och fokusera på positiva saker. Inatt sov jag 12 timmar och vaknade faktiskt med ett leende på läpparna, trots allt. Jag förstår inte var jag får all positiv energi ifrån!
För övrigt vet jag inte riktigt vare sig var jag ska börja eller var jag ska sluta. Jag tror jag börjar med att se framåt och fokusera på positiva saker. Inatt sov jag 12 timmar och vaknade faktiskt med ett leende på läpparna, trots allt. Jag förstår inte var jag får all positiv energi ifrån!