Trauma och språklig förvirring

Jag är mer eller mindre nyss hemkommen från att ha spenderat jul och nyår hos min familj i Sydafrika. Jag är mer snarare än mindre drabbad av a severe klimat- och kulturrelaterad depression. Att sitta ensam i en kall och mörk lägenhet känns plötsligt väldigt främmande. I min familj är vi alla som a pack of maskrosbarn med tjockt förhårdnat skal och a sarcastic sence of humour. Ach, screw it, I don't know how to write in Swedish anymore.

One thing I actually enjoyed was my cup of coffee this morning. Strong, rich coffee - non of that chickory nonsence I've been having the last 2.5 weeks. I woke up at about 7 a.m., to a pitch dark room and promptly got up and went for a walk. No gates, no cages, no locks, no fences, no burglar bars, no alarms, no watch dogs, no nothing - lovely. Maybe I'll get back to y'all with an SA special of some sort, once I've got my Swedish sorted out.