Softisch
Unintended med Muse. Lyssna på den. Men tro ingenting. Jag är fortfarande hård som sten. Kall och lite död inombords, enligt säker uppgift från god vän. Jodå. För unintended var ju nämligen precis vad det här lilla företaget var från min sida från början. Det bara hände, på gott och ont. Jag är fortfarande ledsen för att jag sårat, för det var inte heller min mening. Men en ursäkt är ju en klen tröst för vem som helst, det vet jag ju...
Samma vän som nämndes ovan påpekade följande: Jag menar att jag utan att veta kan ana hur du varvat ned efter tidigare tentaperioder. Nu förstår jag inte alls. Skulle det på något vis vara förutsägbart för de som känner mig hur jag helst varvar ner från stress? Haha... Min nedstressning får dock vänta några dagar, närmare bestämt till veckoslutet.
Jordskalvet
4,7 på richterskalan mätte jordskalvet, med epicentrum i Skåne, som skakade min lägenhet imorses. Lite efter kl 06 vaknade jag av en liten envis jäkla fågel som tjoade precis utanför fönstret. Jag lyckades inte jaga iväg den utan lade mig istället i sängen och drog täcket över huvudet. Fågeln fortsatte sitt tjoande därute men så efter en liten stund blev den plötsligt helt knäpptyst. Bara några sekunder därefter hördes en kraftig smäll, som jag forst trodde kom från byggarbetsplatsen vid mig, och därefter började hela lägenheten svaja. Mycket snart insåg jag att ingen byggutrustning i världen skulle kunna få min lägenhet att dansa lambada på det sättet. Inte så att saker föll ur hyllorna men uppe på fjärde våningen kändes huset verkligen inte speciellt stabilt. Det liksom roterade och i mitt stilla sinne hörde jag en gigantisk kvinnokör sjunga böjvridknäckning!!, forte fortissimo. Så skadad är jag.
Hur som helst. När jag insåg att det troligtvis inte rörde sig om något från byggarbetsplatsen var min första tanke att det var en jordbävning. Denna tanke åtföljdes dock av 'men, vi har ju inga jordbävningar här!'. Ytterligare någon sekunds skakande och roterande av min etta, där jag stod som förstelnad mitt i vardagsrummet, räckte dock för att få mig att ändra på den åsikten och istället följa en helt annan impuls som jag tror kommer från någon amerikansk barnfilm jag såg för länge sedan: Jag ställde mig i dörröppningen. Där tror jag att jag hann stå i hela två sekunder innan skalvet avtog. Då gick jag och lade mig igen. Snacka om att kunna stressa ner snabbt! Inom 30 sekunder hade jag hunnit reflektera över hur död jag skulle vara om huset rasade och vilka personer jag aldrig skulle få se igen i så fall, till att helt enkelt bara somna om i min säng.
Måndagskvällens Värnhemsfragment
Man stoppar den i röven och sen är det ingen som kan hitta den!! - övertygande argument sagt av kille i tonåren, hängandes i killgäng utanför Foodland. Jag tänkte först skriva att jag tror att jag kom in i det samtalsämnet vid precis fel tidpunkt men såhär i efterhand tror jag att det inte finns någon rätt tidpunkt att börja lyssna till tonårsgrabbar som hänger utanför Foodland!
Ja, tyvärr har vi bara de här bra märkena nu, vi får in lite billigare kopior i nästa vecka - Apotekspersonal tipsar mig om vilken medicin jag borde köpa inför utlandsresan... Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det.
*puss* - hiphopkille som körde förbi mig på cykel när jag gick hem från affären; osminkad, påbylsad, iklädd mjukisbyxor och perkelemössan. Hiphopkillar har fan lite märklig smak!
Somliga gåååår med trasiga skor, säg vad beror det pååååå?! - Ur en liten, liten bil som i hög fart körde mot den stora korsningen vid Värnhemstorget och därefter hastigt tvärnitade typ mitt i korsningen, kom en lycklig mörk man. Han var troligtvis av arabiskt ursprung och uppenbarligen på mycket gott humör, eftersom han sjöng högt på denna klassiskt svenska trubadurlåt. Svenska visor med arabisk brytning; Cornelis har lätt fått konkurrens!
Fine dining
Jag käkar inte bara kebab dock. Ibland glömmer jag att äta också. Detta resulterar inte helt sällan i intag av tre ägg, lutad över diskbänken. Att göra detta på två är vad jag kallar fine dining!
Första advent
De där poliserna ingav verkligen noll respekt och fick högst troligen ingen på den där busshållsplatsen att känna sig trygg för fem öre. De såg så rädda och mesiga ut att jag nästan själv hade känt för att springa fram och smälla till dem, bara för att. Jag tycker att de, i sann svensk anda, borde få gå någon slags självutvecklande kurs, typ "Öka ditt självförtroende och lär dig se auktoritär och respektingivande ut", eller vad fan åtminstone "Så fejkar du hur andra uppfattar din förmåga". Om någon nu vill påpeka hur obehaglig den dagen måste ha varit för de där poliserna, med demonstranter och motdemonstranter som kastade gatsten, så skulle jag vilja påpeka att de där grabbarna inte har blivit intvingade i polisyrket under pistolhot! Har man inte vad som krävs så har man fan inte där att göra. Punkt.
In other news: Molly's got it bad, and that sure as hell ain't good.