Hellre lite senil än en stroke
Folkhälsan är en stor fråga såhär i begynnande valtider. Frågan är stor i hela världen och har varit en av de frågor som debatterats mest i medierna under de senaste åren. Man pratar fram och tillbaka om motion och härdat fett, om snabba och långsamma kolhydrater, om hälsoriskerna med alkohol och tobak. Idag bombarderas vi dagligen av olika teorier om hur vår hälsa ska kunna förbättras. Dessvärre är det fortfarande få som verkligen lyssnar.
Personligen tror jag att många människor inte inser vidden av en ohälsosam livsstil. De hör statistik på nyheterna men det går in genom ena örat och ut genom det andra. Statistik är bara siffror. Siffror är svåra att förankra till verkligheten. I vårt samhälle idag är det dessutom otroligt mycket fokus på att se bra ut. Man ska vara smal som kvinna och ha definierade muskler som man. Vad många människor glömmer bort är att smal inte är det samma som hälsosam. Hälsofarligt är hälsofarligt oavsett vilken kroppsform man har begåvats med.
Jag har ett förslag på hur vi kan lösa det här problemet. Låt alla unga människor jobba ett halvår som vårdbiträde efter gymnasiet. Låt dem se vad som hänt med de människor som levt ett liv som rökare, druckit för mycket alkohol eller valt en ohälsosam kosthållning. Låt dem se människor med grav diabetes och som därför inte kan gå, som blivit blinda eller fått amputera sina ben. Låt dem se människor med cancer, skrumplever eller Kohl. Låt dem se människor som är döende. Jag kan nästan garantera att folkhälsan hade blivit bättre.
Visst, det finns inga garantier för att man ska få leva länge och väl bara för att man äter sin gröt och tvättar sina öron. Det finns givetvis genetiska faktorer som spelar in också. Somliga kan leva längre än andra, även med en dålig kosthållning. Dock kan man förbättra sitt läge avsevärt trots att generna talar emot det, genom att motionera och äta väl.
För de människor som levt ett ohälsosamt liv kan livet som man som frisk människa känner det, vara slut redan vid 50 eller 60 års ålder. Därefter väntar kanske 30 år av att tvingas bli torkad i rumpan av främmande människor, mot sin egen vilja. Det är nämligen få förunnat att dö snabbt och enkelt i hemmet! Jag har sett det jag behöver för att övertyga mig om att jag vill leva länge och hälsosamt. Hellre lite senil men ändå fysiskt frisk vid 80, än klar i huvudet och oförmögen att prata pga stroke vid 55!
Personligen tror jag att många människor inte inser vidden av en ohälsosam livsstil. De hör statistik på nyheterna men det går in genom ena örat och ut genom det andra. Statistik är bara siffror. Siffror är svåra att förankra till verkligheten. I vårt samhälle idag är det dessutom otroligt mycket fokus på att se bra ut. Man ska vara smal som kvinna och ha definierade muskler som man. Vad många människor glömmer bort är att smal inte är det samma som hälsosam. Hälsofarligt är hälsofarligt oavsett vilken kroppsform man har begåvats med.
Jag har ett förslag på hur vi kan lösa det här problemet. Låt alla unga människor jobba ett halvår som vårdbiträde efter gymnasiet. Låt dem se vad som hänt med de människor som levt ett liv som rökare, druckit för mycket alkohol eller valt en ohälsosam kosthållning. Låt dem se människor med grav diabetes och som därför inte kan gå, som blivit blinda eller fått amputera sina ben. Låt dem se människor med cancer, skrumplever eller Kohl. Låt dem se människor som är döende. Jag kan nästan garantera att folkhälsan hade blivit bättre.
Visst, det finns inga garantier för att man ska få leva länge och väl bara för att man äter sin gröt och tvättar sina öron. Det finns givetvis genetiska faktorer som spelar in också. Somliga kan leva längre än andra, även med en dålig kosthållning. Dock kan man förbättra sitt läge avsevärt trots att generna talar emot det, genom att motionera och äta väl.
För de människor som levt ett ohälsosamt liv kan livet som man som frisk människa känner det, vara slut redan vid 50 eller 60 års ålder. Därefter väntar kanske 30 år av att tvingas bli torkad i rumpan av främmande människor, mot sin egen vilja. Det är nämligen få förunnat att dö snabbt och enkelt i hemmet! Jag har sett det jag behöver för att övertyga mig om att jag vill leva länge och hälsosamt. Hellre lite senil men ändå fysiskt frisk vid 80, än klar i huvudet och oförmögen att prata pga stroke vid 55!
Ett ögonblick av insikt
För ca 30 minuter sedan insåg jag att den här sommaren inte kommer att vara för evigt. Om lite drygt en vecka börjar jag i skolan på nytt. Jag har totalt fem arbetsdagar kvar på mitt sommarjobb. Med andra ord sjunger sommaren minst sagt på sista versen...
Det enda jag gjort denna sommaren har varit att arbeta och att renovera hemma. Jag har varit ute och dansat sammanlagt två gånger och inte besökt en enda trevlig uteservering. Någon semesterresa har det givetvis inte varit tal om! Största delen utav sommaren har jag varit luspank, och de två veckor jag inte var det köpte jag väggfärg, en bokhylla och lite annat smått och gott till hemmet.
Rent objektivt låter det som att jag haft en fruktansvärt tråkig sommar. Jag borde vara bitter men jag är konstigt nog glad. Just nu känns det som att jag skulle vilja ha en månad sommar till, precis som den varit hittills. Detta är utan tvekan den bästa sommaren jag upplevt på nio år.
Varför är jag då så nöjd, när jag logiskt sett borde vara så missnöjd? Jo, den här sommaren har jag trivts bra på jobbet, mina arbetskamrater är trevliga och för det mesta har det jag gjort känts givande. Under min fritid har jag insett hur enastående jag klarar mig på egen hand och därmed växt lite som människa. Dessutom har ju vädret varit strålande och jag verkar äntligen ha fått bukt med mitt duvproblem!
Jag antar att det är så att när förväntningarna är som lägst och man som minst förväntar sig det så kommer lyckan krypande.
Det enda jag gjort denna sommaren har varit att arbeta och att renovera hemma. Jag har varit ute och dansat sammanlagt två gånger och inte besökt en enda trevlig uteservering. Någon semesterresa har det givetvis inte varit tal om! Största delen utav sommaren har jag varit luspank, och de två veckor jag inte var det köpte jag väggfärg, en bokhylla och lite annat smått och gott till hemmet.
Rent objektivt låter det som att jag haft en fruktansvärt tråkig sommar. Jag borde vara bitter men jag är konstigt nog glad. Just nu känns det som att jag skulle vilja ha en månad sommar till, precis som den varit hittills. Detta är utan tvekan den bästa sommaren jag upplevt på nio år.
Varför är jag då så nöjd, när jag logiskt sett borde vara så missnöjd? Jo, den här sommaren har jag trivts bra på jobbet, mina arbetskamrater är trevliga och för det mesta har det jag gjort känts givande. Under min fritid har jag insett hur enastående jag klarar mig på egen hand och därmed växt lite som människa. Dessutom har ju vädret varit strålande och jag verkar äntligen ha fått bukt med mitt duvproblem!
Jag antar att det är så att när förväntningarna är som lägst och man som minst förväntar sig det så kommer lyckan krypande.
Människoknarkare
Människor är så fruktansvärt intressanta och fascinerande. De är så individuella; drivs av olika saker och lever efter olika ideologier. Jag tycker om människor som gör oväntade saker; renhållningsarbetaren som tänkte att idag är en bra dag att ta sitt pick och pack och flytta till Afrika. Människor som vågar.
När jag träffar en människa är alltid min första tanke: vad drivs just hon av? Varför är hon här just nu? När en människa är på ett visst sätt intresserar jag mig alltid för varför. Jag tycker verkligen om människor jag inte alls förstår mig på. De som stimulerar mitt intellekt och min fantasi.
Jag tror att jag är människoknarkare. Jag får helt enkelt aldrig nog utav livshistorier; varje gång jag hör en fascineras jag lika mycket och varje gång vill jag ha mer.
När jag träffar en människa är alltid min första tanke: vad drivs just hon av? Varför är hon här just nu? När en människa är på ett visst sätt intresserar jag mig alltid för varför. Jag tycker verkligen om människor jag inte alls förstår mig på. De som stimulerar mitt intellekt och min fantasi.
Jag tror att jag är människoknarkare. Jag får helt enkelt aldrig nog utav livshistorier; varje gång jag hör en fascineras jag lika mycket och varje gång vill jag ha mer.