Uppvaknandet
Idag vaknade jag på ett extremt sällsynt sätt: glad och trött. Antingen vaknar jag nämligen sur och trött (oftast) eller glad och pigg (ganska sällsynt). Jag var väldigt sällsynt glad och trallade runt som bäst i korridorsrummet hela förmiddagen. Jag befann mig i min egen lilla värld ända tills jag tittade på klockan: 11.30 - FUCKKKKKKK! Klockan 11.30 skulle jag nämligen ha möte med en professor. På med jeans och borsta tänderna samtidigt, jackan på och sedan störtkuta till skolan. Bara 4 minuter sen, fan vad bra jag är!
Jag diskuterade lite om en tenta jag ska skriva med professorn och därefter började han fråga frågor. Jag förstod att även han läst mitt brev, eller åtminstone hört om det. Han sa: Ja det är ju inte så lätt att studera här på engelska. Sedan berömde han mig för att jag gjort ett bra jobb med min uppgift. Det blir mycket egna studier för er utbytesstudenter och ni får inte så mycket stöd som man skulle vilja ge. Jaha. Intressant! Mannen som jag tidigare under året ville släpa ut ur TKK i skägget visade plötligt empati för mig. Sedan började han fråga mig om hur många studiepoäng jag lyckats få ihop. Jag berättade att om jag nu lyckas med mina tentor nästa vecka så ska jag ha fått ihop 50-55 ECTS, vilket ju är 5-10 ECTS under vad man bör få ihop under ett år. Då blev han ganska duktigt imponerad. Han hade säkerligen inte förväntat sig att någon som det går bra för skulle påpeka brister hos hans avdelning.
Jag måste säga att det är trevligt att märka att det finns fler sidor hos en människa än vad som från början var uppenbart. Men det är ju just detta som jag också funderat över. Det är ju inte som om 60-70% av alla professorer på Byggavdelningen är sadistiska satansdyrkare som dricker blod och torterar små fluffiga kattungar på fritiden. De har bara inte förstått riktigt. Om jag nu har fått en individ att förstå lite bättre så tycker jag att det är värt att ha hela fd. Byggavdelningens ledning flåsandes i nacken.
Jag diskuterade lite om en tenta jag ska skriva med professorn och därefter började han fråga frågor. Jag förstod att även han läst mitt brev, eller åtminstone hört om det. Han sa: Ja det är ju inte så lätt att studera här på engelska. Sedan berömde han mig för att jag gjort ett bra jobb med min uppgift. Det blir mycket egna studier för er utbytesstudenter och ni får inte så mycket stöd som man skulle vilja ge. Jaha. Intressant! Mannen som jag tidigare under året ville släpa ut ur TKK i skägget visade plötligt empati för mig. Sedan började han fråga mig om hur många studiepoäng jag lyckats få ihop. Jag berättade att om jag nu lyckas med mina tentor nästa vecka så ska jag ha fått ihop 50-55 ECTS, vilket ju är 5-10 ECTS under vad man bör få ihop under ett år. Då blev han ganska duktigt imponerad. Han hade säkerligen inte förväntat sig att någon som det går bra för skulle påpeka brister hos hans avdelning.
Jag måste säga att det är trevligt att märka att det finns fler sidor hos en människa än vad som från början var uppenbart. Men det är ju just detta som jag också funderat över. Det är ju inte som om 60-70% av alla professorer på Byggavdelningen är sadistiska satansdyrkare som dricker blod och torterar små fluffiga kattungar på fritiden. De har bara inte förstått riktigt. Om jag nu har fått en individ att förstå lite bättre så tycker jag att det är värt att ha hela fd. Byggavdelningens ledning flåsandes i nacken.
Kommentarer
Trackback
