Typ upptagen
Är det bara tisdag? Det känns som om det skulle vara minst torsdag. Den här veckan har jag redan agerat uppvärmning till medicinarspråkprovet i svenska, ägnat mig åt kaffemaskinskomplottkontemplationer, infiltrerat det manliga psyket, nästan blivit uppäten av en svan, gett mig djupt in i en diskussion om mina tankar angående alternativa förhållandeformer, skrivit en vetenskaplig rapport, planerat det kommande studieåret, haft en bussreseidentitetskris, förälskat mig i en viss rejält ofräsch punkares röst samt fikat för minst en månad. Jorå s'att eeh.
Jag har med andra ord så många upplägg för nya blogginlägg att jag nästintill drabbats av skrivkramp. Vi får väl se om jag kan ta mig samman lite senare under veckan. Om jag inte är upptagen med tvätt (igen!!), fikastunder, seriösa möten, ölhäfv eller något annat viktigt, vill säga. Det kan nämligen mycket väl hända. Jag lovar dock att återkomma med något om min infiltration av det manliga psyket, eller vad jag nu borde kalla det. På allmän begäran lovar jag dessutom att inte påpeka att jag generaliserar. Tydligen är det populärt när jag bara brölar på, på ytterst icke-politiskt korrekt manér, utan att ta hänsyn till människors känslor.
Dock kan jag nämna att jag fortfarande lider av en vuxenkris. Det var denna som urartade i en bussreseidentitetskris igår morses. Medan jag borde längta hem går jag istället och smider planer för att kunna föda min rastlösa själ. Ibland avundas jag människor som har ett inre lugn.
Ek probeer net vasklou aan wie ek is.
Jag har med andra ord så många upplägg för nya blogginlägg att jag nästintill drabbats av skrivkramp. Vi får väl se om jag kan ta mig samman lite senare under veckan. Om jag inte är upptagen med tvätt (igen!!), fikastunder, seriösa möten, ölhäfv eller något annat viktigt, vill säga. Det kan nämligen mycket väl hända. Jag lovar dock att återkomma med något om min infiltration av det manliga psyket, eller vad jag nu borde kalla det. På allmän begäran lovar jag dessutom att inte påpeka att jag generaliserar. Tydligen är det populärt när jag bara brölar på, på ytterst icke-politiskt korrekt manér, utan att ta hänsyn till människors känslor.
Dock kan jag nämna att jag fortfarande lider av en vuxenkris. Det var denna som urartade i en bussreseidentitetskris igår morses. Medan jag borde längta hem går jag istället och smider planer för att kunna föda min rastlösa själ. Ibland avundas jag människor som har ett inre lugn.
Ek probeer net vasklou aan wie ek is.
Kommentarer
Trackback
