En liten livskris
För ett tag sedan frågade någon mig om jag tyckte om Finland. Det gör jag ju, såklart. Frågan ställdes dock för att få veta om jag hade förälskat mig i landet. Just det är ju en svår fråga. En danskompis till mig som är svensk brukar kalla Finland för Fin-land och Karis för Nordens Paris. Jag håller med, såklart. Betyder det att jag är kär? Man brukar ju säga att kärleken förblindar! Lider jag kanske helt enkelt av latent Finlandspatriotism?
Just nu funderar jag på vad jag vill göra när jag är färdig ingenjör. Vill jag åka tillbaka till Finland då eller kommer jag att skaffa jobb i Malmö? Kommer jag kanske skaffa mig ett jobb där jag reser mycket mellan Finland och Sverige? Det finns ju alltid en möjlighet att göra exjobb (diplomarbetet alltså, eller dippan) i Finland eller varför inte en doktorsavhandlig? Om jag nu orkar. Och om jag nu alls ska tillbaka till Finland, men det tror jag. Det känns så.
Sanningen är att jag inte riktigt vet alls vad jag vill. Jag har fortfarande dansdrömmar och ännu en gång en överhängande längtan efter äventyr. Är det nu jag ska skita i alltihop och börja dansa på Teaterhögskolan i Helsingfors? Hahaha, det vore ganska oförutsägbart av mig! Om jag åker hem nu så kommer jag troligen att ta examen ganska fort. Och vad sedan? Ska jag börja jobba då? Bli vuxen, seriös, ansvarstagande och skaffa familj? OH MY GOD. Detta håller inte.
Några kompisar till mig stack iväg på en lång resa för att fundera över livet och vad de vill i framtiden. Nu vet jag visserligen vad jag vill bli i framtiden. Jag vet bara inte när jag är redo för att framtiden kommer. Det sista jag vill är att slösa bort livet på något kontor och samtidigt är det sista jag vill att slösa bort livet på understimulerande göromål.
Just nu funderar jag på vad jag vill göra när jag är färdig ingenjör. Vill jag åka tillbaka till Finland då eller kommer jag att skaffa jobb i Malmö? Kommer jag kanske skaffa mig ett jobb där jag reser mycket mellan Finland och Sverige? Det finns ju alltid en möjlighet att göra exjobb (diplomarbetet alltså, eller dippan) i Finland eller varför inte en doktorsavhandlig? Om jag nu orkar. Och om jag nu alls ska tillbaka till Finland, men det tror jag. Det känns så.
Sanningen är att jag inte riktigt vet alls vad jag vill. Jag har fortfarande dansdrömmar och ännu en gång en överhängande längtan efter äventyr. Är det nu jag ska skita i alltihop och börja dansa på Teaterhögskolan i Helsingfors? Hahaha, det vore ganska oförutsägbart av mig! Om jag åker hem nu så kommer jag troligen att ta examen ganska fort. Och vad sedan? Ska jag börja jobba då? Bli vuxen, seriös, ansvarstagande och skaffa familj? OH MY GOD. Detta håller inte.
Några kompisar till mig stack iväg på en lång resa för att fundera över livet och vad de vill i framtiden. Nu vet jag visserligen vad jag vill bli i framtiden. Jag vet bara inte när jag är redo för att framtiden kommer. Det sista jag vill är att slösa bort livet på något kontor och samtidigt är det sista jag vill att slösa bort livet på understimulerande göromål.
Kommentarer
Trackback
