Bekänna eller förneka?

Jag är inte mer än människa. Och jag är väldigt mycket människa. Så. Nu har ni förklaringen till allt mitt knasiga beteende. Fast, sanningen är att det inte är så knasigt för att vara jag egentligen. Men det tycker jag att vi inte låtsas om! Om man ska bekänna eller förneka sina beteenden är ju en fråga om vem man pratar med. Ibland kan det löna sig att helt enkelt bara vandra nerför den kryptiska medelvägen.

Förresten så börjar jag tro att alla finlandssvenskar har någon inbyggd gen för att ge perfekta komplimanger. Finnarna tror jag däremot har en inbyggd gen att höra av sig vid helt alldeles totalt jättefel tillfälle. Måste vara så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0