theDolly på utbyte

Jag har ådragit mig en föga charmig reflex. När jag går in i t.ex. en butik och butiksbiträdet börjar prata finska med mig utan att jag är beredd så blir jag jättestressad.  Denna jättestress får mig att mumla något, le stressat och springa iväg. Om det finns något stort i närheten gömmer jag mig med största sannolikhet bakom det. Det samma gäller var som helst där jag är oförberedd på att bli tilltalad. Häromdagen frågade någon mig plötsligt en fråga i en skobutik. Jag flinade obekvämt och dök hastigt ner bakom en skohylla. Väl bakom hyllan insåg jag att jag är en total idiot. Vid det laget kändes det dock ännu mer korkat att hoppa fram igen och fråga vad hon sade.

Det är inte så att jag helt enkelt inte vet vad jag ska säga. Jag kan säga "ursäkta, vad sa du?" på finska mer än väl, när jag inte är stressad. Dock befinner de orden sig mil bort när jag väl står där. Ju mer jag försöker undvika engelska desto mer framhävande verkar reflexen bli dessutom. Varför jag blir så stressad vet jag inte riktigt. Att jag inte uppfattar vad människor säger till mig är i sig inte speciellt konstigt med tanke på att tal- och skriftspråk på finska är lite som olja och vatten. Men! Jag kan banne mig inte fortsätta springa och gömma mig så snart jag blir tilltalad! Det ger ju ett föga charmigt intryck...