Lägg ner manshatet
Jag tror på jämlikhet på alla plan i samhället och på alla plan som den enskilde individen vill ska vara jämlika i ett privat förhållande. En person med respekt och kunskap i kroppen rycker t.ex. inte slöjan av en muslimsk kvinna och skriker att hon måste förstå att hon är förtryckt. Det är ju upp till var och en att sätta sina egna gränser privat, även om jag tycker samhället ska ta ett visst ansvar gällande t.ex. lika lön för lika arbete, förutsatt lika utbildning. Just kulturkrocken med slöjan och den muslimska kvinnan i ett västerländskt samhälle har dock antagligen inte diskuterats i samma utsträckning här i Helsingforsregionen som det har i Malmöregionen.
En sak jag dock skulle vilja påpeka är att våld och övergrepp mot kvinnor som ett samhällsattitydsproblem inte existerar i Sverige eller Finland. Våld och övergrepp är här olagligt och de allra flesta vill att det ska förbli olagligt. Jag minns en diskussion jag hade med min farbror, som ju är sydafrikan. Han berättade om hur fruktansvärt dåligt han mådde första gången han var tvungen att slå sin äldsta dotter. Där har vi en samhällsattityd som kunde förändras till det bättre. Hans förvåning över att jag aldrig blivit slagen under min uppfostran och ändå var till synes ordentlig, artig, social osv. var verkligen talande.
Om nu poängen med ett evenemang som V-day är att samla in pengar till att faktiskt göra något åt våld och övergrepp mot/på kvinnor/flickor så tycker jag att det enda intelligenta vore att arrangera något som skulle attrahera en bredare publik. Här har vi inte något samhällsproblem med att ämnet är tabu och behöver således inte begränsa målgruppen för ett evenemang av den här sorten till enbart kvinnor. Ändamålet är bra men varför inte försöka få även vanliga män att komma dit? Om jag som kvinna känner mig hotad redan av dagsprogrammet säg mig då hur en vanlig, vit, heterosexuell man på 18-65 skulle kunna relatera till det? Är inte själva poängen att det är främst män som förgriper sig på kvinnor? Att skapa ett arrangemang med positiva relationer mellan män och kvinnor, t.ex. göra något för pappor och deras döttrar, skulle garanterat samla in mer pengar för ändamålet. Nä, lägg ner det här manshatet nu. Om jag lärt mig något av livet så är det nog att man inte kommer någon vart av att bara skrika. Att agera konstruktivt och arbeta tillsammans för ett gemensamt mål är vad som krävs för en förändring.
På tal om coola kvinnor som bloggar: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=712895.
Varför finns det inte flera i sverige som skulle tänka lika logiskt som du? Eller handlar det endast om att tomma tunnor skramlar mest?
Tänker nu på FI! och alla andra halvmilitanta feminister som förstört ordet feminist (göran var juh också "feminist"!). Fram med eqvaulism i stället! Det är det enda rätta, ett neutralt ord som inte väcker irritation hos någon. :)
Haha, jo, jag tror det är så att de tomma tunnorna skramlar mest. Det finns nog även andra i Sverige som tänker som jag. Lustigt nog kan attityder bland folk förändras avsevärt bara för att man byter namn på begreppet (ekvalism)...
Bland de som är feminister av den mer militanta typen så anses ju jag vara en förrädare och "på männens sida". Väldigt märkligt. Dessutom lägger alltför många av dessa feminister ett likhetstecken mellan jämställdhet och könsneutralitet. För mig betyder jämställdhet snarare att man får vara precis så som man vill och känner att man är, utan att det får några konsekvenser för en i samhället.
