Ödet?
En sak slog mig just. När jag bestämt mig för att åka till Finland som utbytesstudent var min första plan att åka under mitt 4:e studieår. P.g.a. somliga omständigheter ändrade jag ju detta till att istället åka under mitt 3:e. Den kurs jag läste vid TKK som tog mig till olika företag var en kurs som jag aldrig skulle ha läst om jag hade åkt under mitt 4:e studieår. Jag lade nämligen ihop 4 kurser vid TKK för att kompensera för en obligatorisk 3:eårs kurs av mastodontlika proportioner vid LTH. Om jag åkt under mitt 4:e år hade jag således aldrig kommit i kontakt med den professor som skeppade runt mig till olika företag. Med tanke på att jag aldrig hört talas om det företag jag nu arbetar hos innan jag kom till Finland så hade jag högst troligen aldrig sökt jobb där, om det inte varit för honom.
Summa summarum: Jag tror det finns någon jag måste tacka. Inte professorn nu, utan den person som fick mig att ändra mina planer från 4:e till 3:e året. Det finns ju trots allt bara en person som på ett så märkligt och omständigt sätt skulle lyckas med att göra mig glad. Minns ni förresten att jag berättade om hur jag var glad över att mitt ex äntligen skaffat sig någon ny? Tji, fick jag. I veckan fick jag nämligen ett telefonsamtal där en hel kaskad stora ord regnade ner över mig. Tydligen har han kommit fram till att jag är bättre än henne på de flesta sätt. En kompis till mig kom med en ganska skön kommentar angående detta: Ja, det hade jag ju kunnat berätta för honom redan för 2,5 år sen. Aight.
