theDolly på utbyte

På midsommarafton satt jag på 100-bussen, som färdades längs väg 100, i sällskap av förväntansfulla kransklädda midsommarfirare. Blickandes ut över de vidsträckta fälten såg jag en rödgul fana svaja i vinden just intill en kalkvit Skånelänga. Idylliskt. När jag anlände hemma hos min mor fick jag världens bästa överraskning. Hon hade något att visa mig på övervåningen, sa hon. Jag tänkte att det var lustigt att hon skulle dra upp mig dit när jag just klivit innanför dörren. Snart förstod jag dock. Hon pekade ut genom fönstret, ner mot trädgården. Där på en stege, mitt i plommonträdet stod han. Iklädd keps, rutig arbetsskjorta och jeans; rufsig och tufsig, trasig och knasig; min gamla morfar, som ingen lyckats lura iväg mer än 10 km på 3 år, hade färdats 300 km för att få träffa mig!

I min morfars värld är jag hela släktens stolthet. Jag har ju inte direkt dragit på mig några minuspoäng genom att åka till Finland heller. Hela han är dock ganska rolig egentligen. 77 år gammal kan han, som fd gymnast, fortfarande stå på huvudet. Jag tror att min morfar till och med, trots att han inte alltid sköter om sig så väl som han borde längre, är snäppet spänstigare än hälften av de gymnasister som tog studenten i år. På midsommar blev det således jag, min mor och mina tre favoritgrabbar: morfar, Popeye och mr B. Jag vet att jag visar väldigt mycket uppskattning nu, vilket ju är olikt mig, men det måste man göra ibland. Vi käkade på fem och drack kaffe med grannarna. Senare på kvällen dansade morfar och jag vals på dansbanan i Skanör. Därefter blev det nattpromenad med ficklampa. Med andra ord gick det lugnt till men det blev minst sagt bra.