Fragment ur den finska kontorsdjungeln
Det första som slog mig när jag började på mitt nya jobb här i Finland var att människor sällan säger 'hej' och 'hejdå' till varandra. Enbart om jag råkar stå och titta på någon som just ska gå så säger de 'hejdå'. Under min första arbetsdag satt jag och jobbade på eftermiddagen med min Ipod på, i godan ro. Tiden flög förbi utan att jag riktigt märkte det och när jag väl tittade upp så var jag helt ensam på kontoret. OKEJ. Eftersom jag är i Finland så förstod jag genast att de bara betedde sig som finnar. Hade detta däremot hänt i Sverige hade jag nog börjat tolka in saker i deras beteende. Dock kan jag ju påpeka att det finns fördelar med en lätt associal arbetsatmosfär. Ingen tittar t.ex. snett på mig om jag kommer till arbetet alldeles för tidigt en måndagsmorgon, morgonsur och avig. I deras värld beter jag mig i det läget bara något mer finskt.
När jag fick träffa chefen för första gången kläckte han ur sig följande: "Så du är från Sverige?! Okej, nu ska jag vara tyst..!". Verkligen betryggande. En lunch några dagar senare satt han och mobbade mig för svenska midsommartraditioner och IKEA. Mitt skämt, om än nu plockat helt ur sitt sammanhang, om att allt i Sverige har något med IKEA att göra, gick minst sagt hem. Senare samma eftermiddag fick jag några YouTube klipp skickade till min jobbmail av denne samme chef. Ett av dem hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=LFkiXmmhyVk. Jag tror att jag talar för alla när jag säger att jag nog gör bäst i att låta det klippet tala för sig själv.
En annan udda och högst underhållande sak råkade jag ut för idag. Jag frågade en arbetskamrat om råd angående hur jag bäst skulle lösa ett arbetsrelaterat problem jag hade. Jag visade honom en sketch som jag och brodesignern hade gjort, för att klargöra vad jag menade. På sketchen fanns ordet "makadam" på svenska, som ju betyder krossad sten eller konstgjort grus. Detta utlöste något utav en kedjereaktion. "Makadam" låter tydligen som, and I quote, "något man beordrar en apa att göra". På finska heter det sora, PERKELE! Därefter gick min 40-åriga kollega runt på kontoret och utropade "sora, prkle!" ett flertal gånger, på det där charmigt förbannade sättet, med långa hårda r, som bara finnar kan. The Finnish way is the only way. Detta understryks tydligen som bäst med ett "perkele".
När jag fick träffa chefen för första gången kläckte han ur sig följande: "Så du är från Sverige?! Okej, nu ska jag vara tyst..!". Verkligen betryggande. En lunch några dagar senare satt han och mobbade mig för svenska midsommartraditioner och IKEA. Mitt skämt, om än nu plockat helt ur sitt sammanhang, om att allt i Sverige har något med IKEA att göra, gick minst sagt hem. Senare samma eftermiddag fick jag några YouTube klipp skickade till min jobbmail av denne samme chef. Ett av dem hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=LFkiXmmhyVk. Jag tror att jag talar för alla när jag säger att jag nog gör bäst i att låta det klippet tala för sig själv.
En annan udda och högst underhållande sak råkade jag ut för idag. Jag frågade en arbetskamrat om råd angående hur jag bäst skulle lösa ett arbetsrelaterat problem jag hade. Jag visade honom en sketch som jag och brodesignern hade gjort, för att klargöra vad jag menade. På sketchen fanns ordet "makadam" på svenska, som ju betyder krossad sten eller konstgjort grus. Detta utlöste något utav en kedjereaktion. "Makadam" låter tydligen som, and I quote, "något man beordrar en apa att göra". På finska heter det sora, PERKELE! Därefter gick min 40-åriga kollega runt på kontoret och utropade "sora, prkle!" ett flertal gånger, på det där charmigt förbannade sättet, med långa hårda r, som bara finnar kan. The Finnish way is the only way. Detta understryks tydligen som bäst med ett "perkele".
Kommentarer
Trackback
