Äntligen höst!
Under veckans början kändes det som om hösten kommit med stormsteg. Två veckor vår och sedan direkt på hösten; Väldigt negativt kändes det. Detta ändrades dock radikalt ikväll. Efter en generellt sett ganska kass dag med dåligt väder åkte jag in till Helsingfors för att se Apulanta live. Eftersom dagen gått käpprätt åt skogen redan från tidig morgon så kom jag ju givetvis lagom till sista låten p.g.a. ett missförstånd. Under encoren spelade de dock min favoritlåt. Plötsligt började solen skina och allt kändes bra igen. Tänk vad en enda liten låt kan göra!
Jag har även hunnit med att träffa det lilla exet i veckan, för första gången på närmare en månad. Det första han kläckte ur sig när vi sågs var you look weird, och syftade då på att jag hade håret utsläppt. Finnar! Eller kanske snarare, som min avdelningschef uppgivet suckade tidigare idag; Miehet! Sätt de där två i kombination och det kan bli farligt, eller åtminstone ganska intressant. T.ex. kan man få ett meddelande om att J Karjalainens - "Hän" just nu spelas på intet nämnd ort. Då kan man ju börja undra vad det betyder. Eller så har man, som jag, en unik inblick i det manliga psyket och förstår precis. Nej, jag tycker inte att jag är onödigt självgod nu!
Tillbaka till exet; han har träffat en ny tjej. När han sa det till mig var det som om 2 ton bly lyftes från mina axlar och jag plötsligt kunde flyga igen. Äntligen!, som Gert Fylking hade sagt. Jag har väntat på det här! Några väl valda visdomsord nu: Precis som alltför många andra karlar så har mitt ex upprättat någon typ av äganderätt långt inne i sitt ego, på de damer han sällskapat med, dvs mig (ja, jag vet att "sällskapa" låter som något Agda, 89 hade kläckt ur sig, men de säger så här!). Eftersom mitt mål, av intet nämnd anledning, är att under inga som helst omständigheter uppröra honom i onödan så måste jag vänta åtminstone en månad efter att han skaffat en ny flickvän med att börja berätta om vad (läs: vem) jag eventuellt gör eller inte gör om lördagskvällarna. Det finns inget måste att alls träffa sina ex. Dock vill jag påstå att det är svårt att plötsligt inte alls vilja höra av en person som varit ens närmaste familjemedlem i 2,5 år.
Jag har även hunnit med att träffa det lilla exet i veckan, för första gången på närmare en månad. Det första han kläckte ur sig när vi sågs var you look weird, och syftade då på att jag hade håret utsläppt. Finnar! Eller kanske snarare, som min avdelningschef uppgivet suckade tidigare idag; Miehet! Sätt de där två i kombination och det kan bli farligt, eller åtminstone ganska intressant. T.ex. kan man få ett meddelande om att J Karjalainens - "Hän" just nu spelas på intet nämnd ort. Då kan man ju börja undra vad det betyder. Eller så har man, som jag, en unik inblick i det manliga psyket och förstår precis. Nej, jag tycker inte att jag är onödigt självgod nu!
Tillbaka till exet; han har träffat en ny tjej. När han sa det till mig var det som om 2 ton bly lyftes från mina axlar och jag plötsligt kunde flyga igen. Äntligen!, som Gert Fylking hade sagt. Jag har väntat på det här! Några väl valda visdomsord nu: Precis som alltför många andra karlar så har mitt ex upprättat någon typ av äganderätt långt inne i sitt ego, på de damer han sällskapat med, dvs mig (ja, jag vet att "sällskapa" låter som något Agda, 89 hade kläckt ur sig, men de säger så här!). Eftersom mitt mål, av intet nämnd anledning, är att under inga som helst omständigheter uppröra honom i onödan så måste jag vänta åtminstone en månad efter att han skaffat en ny flickvän med att börja berätta om vad (läs: vem) jag eventuellt gör eller inte gör om lördagskvällarna. Det finns inget måste att alls träffa sina ex. Dock vill jag påstå att det är svårt att plötsligt inte alls vilja höra av en person som varit ens närmaste familjemedlem i 2,5 år.
Kommentarer
Trackback
