Tallinn

Det här med att tälta i Tallinn i sällskap av ett 20-tal finländare är ungefär precis så farligt som det låter. Estland är för finländarna lite som Danmark eller Tyskland är för svenskar i södra Sverige, dvs det är dit man åker för att köpa billig alkohol och röja runt. Den mest uppenbara skillnaden mellan att röja runt i Danmark och att röja runt i Estland är att esterna har ett rykte om sig att vara något mer brottsbenägna än danskarna. Eftersom jag är både svensk och kvinna så blev jag dock försäkrad om att risken rent statistiskt är ganska liten att just jag skulle bli t.ex. knivhuggen i Tallinn. Dock tror jag mig ligga åtminstone ganska bra till för lite human trafficking, men vem tävlar egentligen?

Eftersom den här bloggen är, som jag tidigare påpekat, tänkt att vara relativt rumsren så kan jag summera resan som så: Allt gick bra. Det var kul. Vi höll oss på kampingen förutom när vi var på ockupationsmuséet, jättelänge. Ett smärre missöde inträffade när jag tappade bort min plånbok på båtresan hem. Jag skyller allt på att jag var så trött efter allt läsande om Estlands långa väg mot frihet och demokrati på ockupationsmuséet! Min plånbok återfanns dock och jag fick tillbaka den med hela innehållet kvar. Aight. Vad vi däremot helt lät bli medans vi var i Estland var att mitt i natten tjuvåka någon random buss som vi inte visste vart den gick, ränna runt på stan utan mål med dimmig blick, hooka up med några estniska flickor, bli skeppade till en klubb av något slag, bli dissade av några estniska flickor, förkovra oss i discoparty-deluxe och sedan någon gång på morgonkvisten återvända hem till kampingen under mystiska omständigheter. Jorå s'att eeh.

Nu har jag dock ett jätteallvarligt I-landsproblem som heter 'Att äga alldeles för mycket estnisk öl för att hinna dricka upp allt själv innan slutet av augusti'. Det tycker jag låter som en perfekt ursäkt för att ha fest. Jag har funderat lite löst över att det skulle kunna vara en bra idé att ha någon typ av utflyttningsjuttu, som man ju verkligen inte säger i Skåne.

Och, for the record: Jag pratar inte rikssvenska, jag pratar skånska light!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0