theDolly på utbyte

Ena veckan känns det som om jag inte alls hör hemma här i Finland och andra veckan känns det precis tvärtom. Ibland känns det som om jag sitter fast i en konservativ, trångsynt cell, där jag inte förstår ett ord av vad folk säger. Emellanåt känns det istället som att jag lärt mig ett nytt språk och lärt känna massor av intressanta människor, i ett intressant land, på väldigt kort tid. Ena veckan längtar jag till Malmö, andra veckan vill jag bara stanna kvar här.

Hur kommer det sig egentligen att jag är så ambivalent inför allting? Kommer jag någonsin nå en punkt där jag känner på ett sätt, och enbart på det sättet? Är det ens något att sträva efter? Jag menar, vad vore väl kärlek utan hat? Ingenting.