Teknisk support
Alltid när min mamma har datorproblem ringer hon mig. I vanliga fall bor vi 30 kilometer ifrån varandra och kan ganska snabbt och lätt ordna med ett möte för felsökning och därmed undvika långa krångliga telefonsamtal. Nu bor jag ju dock, som alla märkt, i Finland. Detta hindrar inte min mor från att ringa mig när hon har datorproblem. Att hjälpa min mor via telefon är inte bara en fråga om att veta hur en dator fungerar utan det krävs också av mig att jag förstår hennes något okonventionella terminologi. Ett urdrag ur vårt samtal kan låta ungefär såhär:
Mamma: Jag hade tänkt sätta de där bilderna på datorn och jag gjorde det men det blev något fel och nu finns det ett kuvert här, eller, en massa vita saker, och de finns i en ruta typ, på det där gröna och... Oj! Nu försvann allt! Eller, nej, här är de igen. Jag försökte dubbelklicka här på bilden men jag vet inte varför jag inte ser bilderna?
Jag: Okej, vad exakt gjorde du när du satte bilderna på datorn?
Mamma: Jag kopplade in den där sladden och sen kom det upp en ruta med alla bilder i fast jag kunde inte se bilderna. Och sen kom det upp en ny ruta, som var grå liksom, och nu kom det upp en bild här med en klocka i!
Jag: Ser du som en ruta med små små bilder i på skärmen?
Mamma: Ja, eller nej, det finns en massa vita saker också, i ett grått kuvert liksom på en grön bakgrund.
Jag: Okej, vad står det längst upp på rutan, på den gråa kanten, längst till vänster?
... Ja, är någon förvånad över att jag blir lite trött? Speciellt med tanke på att de här samtalen låtit ungefär likadant sedan min mor först skaffade dator runt år 1998. Det är inte så att jag inte upprepade gånger förklarat vad en mapp är, att skärmbakgrunden kallas skrivbord osv, det är bara det att den terminologin inte passar henne riktigt. Nuförtiden behärskar hon dock Microsoft Word, tack och lov! När min mamma köpte sin första dator skulle hon använda den till sitt skolarbete, eftersom hon då läste vid universitetet. Helt oerfaren av textredigering blev hon halvt hysterisk stup i kvarten över att hon t.ex. råkat råkat öppna ett nytt dokument. Ja, eller som hon uttryckte det, allt försvann!.
Angående att lägga in bilder på datorn, från hennes digitalkamera alltså, så skrev jag en punktlista till henne när jag var hemma i jul. Jag frågade henne vad hon skulle kalla allt hon såg på skärmen och skrev steg för steg vad hon skulle klicka på, med hennes ord. Ganska lyckat måste jag säga, eftersom hon ändå lyckades överföra bilderna från kameran. Problemet hon hade idag handlade om att hon ville titta på bilderna i helskärmsstorlek och det löste vi lyckligtvis (efter en halvtimme eller så, när jag väl hade förstått vad det var hon inte lyckades med). Men oj vad trött jag blev!
Mamma: Jag hade tänkt sätta de där bilderna på datorn och jag gjorde det men det blev något fel och nu finns det ett kuvert här, eller, en massa vita saker, och de finns i en ruta typ, på det där gröna och... Oj! Nu försvann allt! Eller, nej, här är de igen. Jag försökte dubbelklicka här på bilden men jag vet inte varför jag inte ser bilderna?
Jag: Okej, vad exakt gjorde du när du satte bilderna på datorn?
Mamma: Jag kopplade in den där sladden och sen kom det upp en ruta med alla bilder i fast jag kunde inte se bilderna. Och sen kom det upp en ny ruta, som var grå liksom, och nu kom det upp en bild här med en klocka i!
Jag: Ser du som en ruta med små små bilder i på skärmen?
Mamma: Ja, eller nej, det finns en massa vita saker också, i ett grått kuvert liksom på en grön bakgrund.
Jag: Okej, vad står det längst upp på rutan, på den gråa kanten, längst till vänster?
... Ja, är någon förvånad över att jag blir lite trött? Speciellt med tanke på att de här samtalen låtit ungefär likadant sedan min mor först skaffade dator runt år 1998. Det är inte så att jag inte upprepade gånger förklarat vad en mapp är, att skärmbakgrunden kallas skrivbord osv, det är bara det att den terminologin inte passar henne riktigt. Nuförtiden behärskar hon dock Microsoft Word, tack och lov! När min mamma köpte sin första dator skulle hon använda den till sitt skolarbete, eftersom hon då läste vid universitetet. Helt oerfaren av textredigering blev hon halvt hysterisk stup i kvarten över att hon t.ex. råkat råkat öppna ett nytt dokument. Ja, eller som hon uttryckte det, allt försvann!.
Angående att lägga in bilder på datorn, från hennes digitalkamera alltså, så skrev jag en punktlista till henne när jag var hemma i jul. Jag frågade henne vad hon skulle kalla allt hon såg på skärmen och skrev steg för steg vad hon skulle klicka på, med hennes ord. Ganska lyckat måste jag säga, eftersom hon ändå lyckades överföra bilderna från kameran. Problemet hon hade idag handlade om att hon ville titta på bilderna i helskärmsstorlek och det löste vi lyckligtvis (efter en halvtimme eller så, när jag väl hade förstått vad det var hon inte lyckades med). Men oj vad trött jag blev!
Kommentarer
Trackback
