Svagheter
Idag var jag ännu en gång på företagsbesök någonstans i Helsingfors. Den här gången gick dock själva intervjuprocessen till på ett lite alternativt sätt än vad den gjort hos tidigare företag jag besökt. Jag pratade med en man i 45-års åldern, med en uppenbar svaghet för lagom korta flickor med stora bruna ögon och en amerikansk personlighet. Jag börjar förstå att det här med att ha sociala färdigheter ibland bara handlar om att låtsas som det regnar. Detta är dock lättare sagt än gjort, speciellt när den man pratar med börjar bete sig som en fnissig tonårstjej. Det hela var nästan lite obehagligt. Vid ett par tillfällen satt han bara och flinade och stirrade på mig, medans jag sa något, för att sedan när jag slutat prata sitta kvar med en drömsk blick några sekunder innan han hasplade ur sig ett "eeh, pardon?". Inte helt förvånande var denne man mer än väldigt villig att försöka fixa mig ett sommarjobb hos sitt företag. Jag måste dock erkänna att jag ställer mig lite kritisk till att fixa anställning genom någon som har en svaghet för mitt utseende. Hörde jag någon säga prostitution? Den där professorn som är sugen på att anställa mig till sin forskargrupp sa för några veckor sedan att jag är "a very interesting resource". Efter idag börjar jag nästan undra vad han menade med det egentligen?!
Kommentarer
Trackback