Hujeda mig!

I Finland har jag träffat förvånande många som uppskattar det svenska bandet Kent. Tydligen har det tidigare i Finland varit något kontoversiellt att prisa svensk musik alltför mycket, ja all svensk musik förutom ABBA då. ABBA är undantaget som bekräftar regeln. Jag behöver väl inte påpeka att jag själv inte uppskattar detta svenska band speciellt mycket. ABBA:s musik gör mig nästa lika förbannad som låtar ur musikalen Grease, fast inte riktigt. Grease står fortfarande längst upp på min prispall över världens mest vredgande skitmusik.

Hur som helst så är det nu fullt acceptabelt att som finländare öppet vara beundrare av svensk musik. Det finns flera helt okej svenska band, t.ex. the Sounds, In Flames, Laleh och såklart Bo Kaspers Orkester. Min favorit bland finska band är Apulanta. Faktum är att den musik som görs i Finland respektive Sverige är mycket olika. Jag skulle vilja påstå att vi har olika musiksmak. Dock vill jag påpeka att det på finlandssvenska fester spelas en hel del svensk musik. Den typen av svensk musik jag lämnade Sverige för att slippa. Är det helt enkelt det svenska språket som lägger grund till en glättig musiksmak?

Ett finlandssvenskt dansgolv påminner mycket om schagergolvet på Slagthuset i Malmö; ett hav av ljusa individer befinner sig i något slags euforiskt danstillstånd, sjungandes med i den alltför käcka låttexten. På grund av den finska återhållsamheten finns det dock, på den finska versionen av det svenska schlagergolvet, betydligt mindre av olika slags teatraliska utbrott, tack och lov. Denna typ av utbrott brukar nämligen påminna mig alltför mycket om musikalskådespeleri, vilket i sin tur får mig att tänka på musikalfilmen Grease och vilket genast får mig att känna mig lätt illamående. Det enda som kan bli värre än musikalen Grease är väl ändå musikalfilmen Grease?! Hujeda mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0