theDolly på utbyte

Jag tänkte nu ta och skriva ett sista inlägg här på bloggen innan jag lägger ner projektet. Kom till Malmö i förrgår, började arbetet att flytta in i min lägenhet igår och sitter fortfarande i vad som skulle kunna kallas en krigszon. Vad som är intressant med att flytta in är att gå igenom de lådor med gamla saker man tidigare packat undan. Jag hittade en låda innehållande ett år gammalt kärleksbrev, en karikatyr jag ritat av ett visst ex som fick mig att genast brista ut i skratt, en kompisbok för vuxna innehållande till större delen random ragg, en liten post-it med texten "här sitter jag med trasiga minnen, urgröpta sinnen" och sist men inte minst mitt uppblåsbara partyfår Dolly (Oh my God, don't ask!).

Igår fick jag ett sms på eftermiddagen. Jag trodde att det var någon kompis som hörde av sig men när jag läste meddelandet satte jag kaffet i vrångstrupen. Början löd som så: Hej. [mansnamn] här som tyckte att du var supersexig. :) hoppas att du inte tar illa upp att jag letade upp ditt nr. snälla, kan du inte komma ner och öppna i porrig klädsel?det tar bara en minut. vill... Ja, och därefter censureras meddelandet, men vi kan ju säga att den här killen förklarade ganska ingående vad han skulle vilja göra. Så,
1. Jag har ingen aning om vem det där var ifrån, vilket jag också påpekade när jag skickade mitt svar: Va? Jag har ingen aning om vem du är och föreslår att du låter mig vara ifred. Nu. Det hela var bara väldigt obehagligt.
2. Om jag nu hade vetat vem han var och valt att inte lämna mitt nummer åt honom, trots att han tyckte att jag var "supersexig" så hade det högst sannorligen funnits en bra anledning till det. Typ att han såg ut som grodmannen eller helt saknade social kompetens. I det här fallet gissar jag på en kombination.
3. Vad i hela världen skulle få mig att vilja gå och öppna i porrig klädsel åt någon random idiot som jag inte känner och som inte ens vågar ringa upp mig?!
4. Sedan när vill vilken kvinna som helst att det ska ta "bara en minut"??!
5. Vad får en människa att skriva ett sådant sms till ett nummer han inte är järnsäker på är rätt? Hade det inte varit lite smartare att börja med att fråga om han fått rätt nummer? Och var i helvete fick han just mitt nummer ifrån, som inte ens är registrerat?!

Är detta vad jag kommit hem till? Perkele!

Å andra sidan stormtrivs jag i mitt hem som ännu en gång börjar växa fram så sakteliga bland alla flyttlådor. Som jag sa till någon igår så känns allt helt perfekt, sånär som på en liten detalj. Men man kan väl inte få allt här i livet så det är väl bara att gilla läget ändå. Troligtvis blir det ganska exakt 1,5 års plugg på LTH nu, vilket känns helt okej. Jag kommer nog låta den här bloggen ligga uppe åtminstone ett tag till och får se om jag får tid och ork att blogga någon annanstans framöver. Kul att ni läste!