Det var en gång en fredagseftermiddag
Denna eminenta fredagseftermiddag har jag inte ett jota att göra på jobbet och tänker därför försöka se åtminstone måttligt produktiv ut en stund, innan jag drar ner på stan eller något annat helt galet. Att se måttligt produktiv ut kan man ju t.ex. göra genom att skriva frenetiskt på sin blogg. Inte för att någon har haft koll på mig den här veckan, alla i min del av kontorslandskapet har varit på semester...
Igår flyttade min hyresgäst i Malmö ut sådär officiellt. Tydligen har han skött sig ganska bra, enligt min fars utsago då han besiktade lägenheten. En sak som jag verkligen saknat med Malmö under året är just min lägenhet, mitt tempel. Hemmamänniska som jag är så tycker jag om att bo på ett fint ställe. Mitt tempel kommer dock nu att få en ny helig skrift, i form av den bok jag börjat dyrka nu under sommaren. Nyfrälst, skulle ni kunna kalla mig. Eftersom jag är så modern så finns min Bibel också på nätet: http://koti.mbnet.fi/sanasto/fi.htm
Under den senaste månaden har jag lärt mig mycket om mig själv igen, t.ex. att jag är väldigt kinestetiskt lagd. Livet är så fruktansvärt intressant och samtidigt så väldigt sjukt och bisarrt. Jag undrar t.ex. hur det kan vara så att man kan sitta och ljuga sig blå i ansiktet och ändå bli trodd, medans man när man berättar sanningen kan mötas av enbart misstro. Varför sitta och leka helig samarit när man ändå inte blir trodd? Jävla jidder...
Hur som helst. Se mikä ei tapa, se vituttaa.
Igår flyttade min hyresgäst i Malmö ut sådär officiellt. Tydligen har han skött sig ganska bra, enligt min fars utsago då han besiktade lägenheten. En sak som jag verkligen saknat med Malmö under året är just min lägenhet, mitt tempel. Hemmamänniska som jag är så tycker jag om att bo på ett fint ställe. Mitt tempel kommer dock nu att få en ny helig skrift, i form av den bok jag börjat dyrka nu under sommaren. Nyfrälst, skulle ni kunna kalla mig. Eftersom jag är så modern så finns min Bibel också på nätet: http://koti.mbnet.fi/sanasto/fi.htm
Under den senaste månaden har jag lärt mig mycket om mig själv igen, t.ex. att jag är väldigt kinestetiskt lagd. Livet är så fruktansvärt intressant och samtidigt så väldigt sjukt och bisarrt. Jag undrar t.ex. hur det kan vara så att man kan sitta och ljuga sig blå i ansiktet och ändå bli trodd, medans man när man berättar sanningen kan mötas av enbart misstro. Varför sitta och leka helig samarit när man ändå inte blir trodd? Jävla jidder...
Hur som helst. Se mikä ei tapa, se vituttaa.
Kommentarer
Trackback
