Korridorsliv
Jag bor nu, som ni vet, på korridor. Detta är dessutom första (och förmodligen enda) gången i livet som jag är korridorsbo. Hela upplevelsen ser jag som det ultimata testet för ett ensambarn som bott ensam väldigt länge och klarat sig själv i stor utsträckning, sedan väldigt unga år. Jag måste erkänna att jag var lite nervös innan jag såg med egna ögon hur mitt liv här är. Kanske jag borde se över min självdefinition. Jag är inte alls så associal och intolerant som jag själv ibland tror. Någon måste ha sagt till mig att jag borde vara det när jag var yngre. Var skulle jag annars ha fått det ifrån?
Anyway. Korridoren är en sk. blandad korridor, där det alltså bor både tjejer och killar. Självklart betyder detta att det är en korridor där det bor killar, och jag. När jag berättade detta för en bekant precis efter att jag flyttade in fick jag höra en lång utläggning om hur det blir när en tjej flyttar in "på ett sånt här ställe". "De pratar säkert om dig" ... Åhå. Faktum är att det inte stör mig speciellt mycket. Deras ordningssinne inspirerar mig dessutom att diska oftare, vilket är bra. Något som däremot bekymrar mig är hur lyhört det är här. Detta lärde jag mig snabbt, the hard way. Jag tror bestämt att jag i fortsättningen ska utföra ljudtester innan jag ägnar mig åt ljudliga aktiviteter på nya platser.
Som nyinflyttad trodde jag att jag såg dubbelt när jag kom ut i köket en dag och såg min granne x2 stå och diska. Det visade sig att jag bor bredvid ett par enäggstvillingar som bär likadana glasögon och träningsoveraller. Plötsligt förstod jag varför grannen tittade så oförstående på mig när jag snackade med honom för andra gången. Jag hälsade glatt och igenkännande medan han tittade på mig som om jag hade varit från yttre rymden. INTE SAMMA KILLE. Okej. Det lustiga är att jag är lite kompis med den ena men inte med den andra. Tror jag. Antingen det eller så har de båda humörsvängningar. Lite lurigt det här...
Anyway. Korridoren är en sk. blandad korridor, där det alltså bor både tjejer och killar. Självklart betyder detta att det är en korridor där det bor killar, och jag. När jag berättade detta för en bekant precis efter att jag flyttade in fick jag höra en lång utläggning om hur det blir när en tjej flyttar in "på ett sånt här ställe". "De pratar säkert om dig" ... Åhå. Faktum är att det inte stör mig speciellt mycket. Deras ordningssinne inspirerar mig dessutom att diska oftare, vilket är bra. Något som däremot bekymrar mig är hur lyhört det är här. Detta lärde jag mig snabbt, the hard way. Jag tror bestämt att jag i fortsättningen ska utföra ljudtester innan jag ägnar mig åt ljudliga aktiviteter på nya platser.
Som nyinflyttad trodde jag att jag såg dubbelt när jag kom ut i köket en dag och såg min granne x2 stå och diska. Det visade sig att jag bor bredvid ett par enäggstvillingar som bär likadana glasögon och träningsoveraller. Plötsligt förstod jag varför grannen tittade så oförstående på mig när jag snackade med honom för andra gången. Jag hälsade glatt och igenkännande medan han tittade på mig som om jag hade varit från yttre rymden. INTE SAMMA KILLE. Okej. Det lustiga är att jag är lite kompis med den ena men inte med den andra. Tror jag. Antingen det eller så har de båda humörsvängningar. Lite lurigt det här...
Kommentarer
Trackback
