Everybody knows the monkey...
För ett tag sedan skickade jag iväg ett visst brev som jag har skrivit om hur jag tycker att det är att studera som utbytesstudent på min avdelning. Jag fick även en internationell student som läser sin Master's här att skriva ett brev. Dessa brev skickade vi samtidigt till samma personer, så att alla som fick breven kunde se vem som mer fått dem. Båda breven var väldigt konstruktiva, såklart, och allt gnäll hade redigerats bort! Målet med det hela är att vi vill få möjligheten att föreslå enkla förändringar för att underlätta för engelskspråkiga studenter i framtiden samt förklara hur den inställning många professorer har idag faktiskt uppfattas. Det var resumén.
Sedan detta har jag blivit kontaktad av kreti och pleti, många som jag inte inte själv skickat brevet till, många som jag knappt ens vet vem de är. Det har gått som någon slags forwardvåg genom hela universitetet verkar det som. Plötsligt har jag och min kompis blivit ställets hetaste lunchdejt. SÅ, om jag oroade mig för att ingen visste vem jag var innan så är åtminstone det problemet löst nu! Ehrm...
Ett mycket intressant svar fick jag av en viss relativt högt uppsatt människa på byggavdelningen som gav mig det ypperliga förslaget att jag skulle prata med mina professorer. Tänk, att jag inte tänkt på det?! Det är just den där inställningen jag är så trött på. Inte skulle vi väl behöva röra runt i grytan om det inte är som sista utväg? Tro mig, det är inte för intet som alla professorer på bygg visste vem jag är redan i höstas. Det är för att mina åsikter har hörts.
En anledning till att få utbytesstudenter faktiskt säger något fick jag svar på häromdagen. De flesta som läser på engelska på R är från sydeuropa. I sydeuropa (och i många länder runt om i världen) får man inte klaga. Det lönar sig inte att be om en förändring utan det finns en take it or leave it - attityd på universiteten. På deras universitet opponerar man sig inte och därför ser de ingen anledning att opponera sig här. Jag vet dock att Finland lyssnar på konstruktiv kritik. Hur ska någon förbättring någonsin kunna ske om de som tar besluten inte ens vet om hur det går till ute i verkligheten?
