Med tankar om mord
Av alla äckliga gubbjävlar så kommer jag nog dra ut prof J först. Slemmig, svettig och med ett grågult flin sitter han och berättar för mig att jag inte läst boken. Vad märkligt, med tanke på att jag nyss frågat honom en fråga som rörde innehållet i boken. Jag tror att han inte läst den själv. Engelskkunnskaperna dalar med åren och har man ena foten i graven och den andra inne på Mc Donald's så tro fan att de dalar. Jag måste nog citera två rader ur en dålig dikt jag skrev för många år sedan:
You can threat with flag erect,
but not grammatically correct.
Finland vs. Sverige
Jag börjar nu förstå min fd. pojkväns reaktion när vi diskuterade mamma- och pappaledighet en gång för länge sedan och jag sa att jag allra helst vill dela föräldraledigheten 50/50... En man i programmet påpekade att den där förändringen, jämställdhetsboomen, som skett Sverige under de senaste 10-15 åren helt enkelt fördröjts i Finland. Frågan är om den kommer att ske alls. Personligen tror jag att den kommer det.
Först under 1970-talet blev det lagligt att vara homosexuell i Finland. I Sverige blev det lagligt under 1940-talet. Faktum är att många homosexuella finländare flyttat till Sverige eftersom det där är så mycket lättare att leva som homosexuell, vilket TV-programmet också påpekade. Om Finland är 30 år efter Sverige är det inte så konstigt att det finska gaysamhället känns tillbakadraget och anonymt.
Angående meterosexualitet säger jag lagom är bäst, kanske därför att jag själv lever efter den mentaliteten gällande skönhetsprodukter. Eftersom jag sällan spenderar en timme framför spegeln orkar jag inte heller med att att t.ex. någon jag bor med gör det. Snygghet i all ära men jag orkar inte stå och vänta i 45 minuter på morgonen bara för att få komma in i badrummet, som ockuperats av en skönhetsvårdspirat! Dock kan jag ge den generelle finske mannen ett tips: moisturize.
Dagens kommentar
Hur som helst, idag fick jag en klockren kommentar: Varför ville du komma hit till Finland när inte ens vi som kommer härifrån vill vara här?!. Haha, det här med att finländarna är patriotiska stämmer visst inte för alla!
Angående ingenjörer
Just nu ligger jag i hårdträning. Efter att ha varit på företagsbesök i Böle idag fick jag nämligen veta att man som ingenjör måste kunna dricka mängder av kaffe. Tydligen är det ibland allt man gör under en arbetsdag. Följdaktigen försöker jag nu öka mitt kaffeintag för att på ett effektivt sätt kunna konkurrera på arbetsmarknaden. Finländarna dricker trots allt mest kaffe i världen. Antal konsumerade koppar per dag i genomsnitt kanske till och med borde inkluderas i CV:et? Jag är nämligen väldigt intresserad av att stanna i Finland över sommaren för att arbeta. Detta är dels för att det verkar vara lättare att få ett bra jobb här och dels därför att jag vill fortsätta öva min finska över sommaren.
Vilket namn på ett ställe förresten, Böle. Jag skulle vilja kalla det Brøøøle, med det uttal som bara en toppad dansk skulle fixa. Hur som helst så fick jag pratat lite projekt där. Vi får väl se hur det går med sommarjobbet.
Angående ingenjörer så erinrar jag mig en artikel jag läste i en svensk dagstidning om att allt färre söker till civilingenjörsutbildningarna i Sverige. Något ljushuvud hade påpekat att det är p.g.a. att det för yrken som kriminaltekniker eller jurist finns en massa idoler i TV och film att se upp till medans det inte finns något motsvarande för civilingenjörsyrket. Det finns alltså ingenting som attraherar unga människor till ingenjörsyrket. Jag har en idé, en actionserie om civilingenjörer!
Avsnitt 1: Kaffemaskinen installeras, det blir kö! Bitchfight mellan kontorsdivorna!
Avsnitt 2: Kaffemaskinen går sönder, upplopp på kontoret! Sven-Åke slänger kopiatorn i golvet!
Avsnitt 3: Bråk om mjölk och socker, chefen hotar med sanktioner.
Avsnitt 4: Deadline, extra långt avsnitt med avancerade beräkningar.
Avsnitt 5: Projektpresentation, ska ledningen acceptera förslaget eller ej? Oliiiiidligt spännande!
När dessa fem, otroligt spännande avsnitt visats kunde sedan en DVD-box med extramaterial gå till försäljning. Bland extramaterialet kunde t.ex. alla grafer till projektet i avsnitt 5, bevis för att beräkningarna i avsnitt 4 var korrekta och extra bitchfightscener från avsnitt 1 inkluderas. Att varken SVT eller YLE redan nappat på den här idén är ofattbart!
Konstnärligt
Ibland sker saker så fort att det är svårt att hänga med. Jag tror att det är något som hänger ihop med vuxenlivet, eller som jag hört alltför många gånger på LTH: Verkligheten. Standardfrasen i godtycklig LTH-kurs är nämligen "Och när ni sedan gör detta ute i verkligheten..." alt. "Detta ska ni tänka på sedan när ni befinner er ute i verkligheten...". Själv har jag många gånger funderat över om LTH bara är en fantasi, eftersom det uppenbarligen inte finns i verkligheten.
En bra sak med fantasier är att de inte på något sätt behöver vara förankrade till något verkligt. Människor som inte behöver tänka rationellt och logiskt i sina dagdrömmar är, enligt min erfarenhet, ofta konstnärligt lagda. Att vara logisk och irrationell samtidigt är ju minst sagt en paradox. Kanske är det därför jag känner så få riktigt konstnärliga teknologer.
I Finland tycker jag att det finns väldigt mycket konst av olika slag. Jag har träffat många intressanta konstnärliga människor här, begåvade dessutom. Det finns duktiga människor överallt i världen men jag tycker mig se ett särskilt behov av att uttrycka sig i Finland. Det kan vara p.g.a. mörker eller kyla. Dock tror jag snarare att det handlar om det finska vemodet, som verkar finnas någonstans inom alla finländare. Som en vemodig violastämma som ligger som bakgrund till allt.
Just nu skulle jag vilja se HDC2 i Helsingfors.
Expedition L
När jag ligger och skall sova störs jag av att Egil och Martin diskuterar grammatik, av alla saker. Jag utgår från att Martin är en oskyldig åhörare och att Egel är den som driver på. Han berättar om kasus. Det finns fortfarande norska dialekter som opererar med kasus, berättar han.
Och tyskan har fyra kasus, medan finskan, håll i dig, har fjorton. De böjer substantiv och nästan alla andra ordklasser efter både tid och rum och flera andra dimensioner. De är hämningslösa. De böjer till och med namn. Och detta i ett språk som redan i utgångsläget låter som något ett barn hittat på.
Kasusen gör att man på namnet kan höra om han som är på vägen där borta rör sig bort från oss eller mot oss, vilken sexuell läggning han har, ungefärhur gammal han är och var han brukar fira jul.
Finnar är bra, säger Egil, men finska är ett helvete. Och han råder Martin att hålla sig långt undan det.
Ett tips
De sittningar jag varit på i Finland har antingen ordnats av TF, Thoracaler eller Sittningssällskapet. Jag har ju faktiskt en Gillestråd jag borde avverka för att få min finska mössa till Vappen. Ja, alltså för att få sin studentmössa till Valborg så måste förstaårsstudenterna göra olika saker som t.ex. servera vid sittningar eller gå etikettkurs för att göra sig värd att få mössan till Valborg. Om en förstaårsstudent inte får ihop tillräckligt många trådar (poäng) får denne sin mössa på morsdag istället. Jag tycker att en finsk teknologmössa är en bra souvenir att ta med mig hem. En obligatorisk poäng består av att gå på någon tillställning som anordnas av det egna gillet, dvs min sektion.
Hur som helst, blött och skrikigt alltså. Kanske den typ av tillställning som den typ av flicka som tappar bort viktiga klädesplagg i dimman skulle passa in på?
Pinsamheter och finska
Okej, vad har jag egentligen gjort i mitt liv som är mer korkat och pinsamt än att supa bort min partytopp igår? Kanske när jag fick smeknamnet hon med den skrapade patten, efter en liten olaglig indicent i en pool. Eller kanske när jag blandade ihop vem det egentligen var jag varit på dejt med när, på tredje dejten. Hur som helst så ligger nog detta ganska långt upp på topplistan, bland favoriterna. Min favorit är nog dock en liten episod i en tvättstuga som gjorde det väldigt svårt att se grannarna i ögonen på ett tag. Fördelen med pinsamma historier är ju dock att man efter ett tag mest tycker att de är roliga historier.
Något som ofta är väldigt pinsamt är att titta på auditions till Idol och So you think you can dance?. Det är verkligen hemskt att se människor göra bort sig i TV och ändå är det nästintill omöjligt att stänga av. Vad är det som är så intressant med pinsamheter? Kanske är de intressanta eftersom man, genom att höra om andras misstag, blir påmind om att man själv inte är den enda korkade människan i världen?
Någon som gjort många misstag är seriefiguren Nemi, som jag lagt in en seriestripp med ovan. Det kanske är därför jag tycker om henne. Nemi finns också översatt till finska. Jag har planerat att införskaffa finska Nemitidningar som nästa steg i min inlärningsprocess av det finska språket.
Jag påbörjade min andra finskkurs i veckan och på den första lektionen satt vi i grupper och frågade varandra frågor. Vi skulle använda det vi lärt oss i Suomi 1, dvs den första finskkursen. En av frågorna vi frågade varandra var hur lär du dig finska?. Jag sa att jag tittar på finsk TV, läser i finskboken, lyssnar på finsk musik och försöker prata finska när jag får en chans. De andra två i min grupp gjorde inget annat än att läsa i finskboken. En av de två hade dessutom, som jag, fått en 5:a som betyg i kursen. Det var väldigt intressant att se hur olika mycket vi kom ihåg från Suomi 1. Jag tyckte att jag kom ihåg ganska lite men i jämförelse med andra så kommer jag visst ihåg ganska mycket. Hyvä tietää.
Oavsiktlig ignoreringstaktik
Medans jag funderade trodde en viss TF:are antagligen att jag körde den lilla ignoreringstaktiken. Tro mig, det var inte alls min avsikt! Något så pubertalt som ignoreringstaktiken använder jag mig definitivt inte av, inte avsiktligt.
Om att bete sig artigt
Det jag först och främst lärt mig av att vara utbytesstudent är följande: Ingen kommer och tackar dig i slutändan för att du är artig, snäll och medgörlig. Bara artighet kommer man kanske långt med när man ska imponera på svärmor men när det gäller ens framtid kommer man ingenvart. Både svenskar och finnländare är duktiga på att tacka och ta emot, utan protest, oavsett om de serveras ett diplom eller en kasse hundbajs.
Som jag tidigare påpekat så har jag haft en del problem med somliga kurser och kanske framförallt med somliga mycket ovilliga och ohälpsamma individer vid byggavdelningen som kallar sig professorer. Att vara professor i sig behöver väl inte nödvändigtvis betyda att man är pedagogisk. Dock tycker jag att det borde innebära att man åtminstone har ett måttligt intresse av att föra kunskaper inom sitt kunskapsområde vidare till sina studenter. Professorer och assistenter som håller i en kurs finns ju till för studenten. Hade det inte funnits studenter hade det inte heller funnits professorer. När en person vill svänga höger och sju andra vill svänga vänster finns det väl ingen tvekan om vem det är som ska rätta sig efter vem. När personen som behöver rätta sig är en envis gubbe på mållinjen till pensionen blir det dock plötsligt andra ljud i skällan. Då är det helt plötsligt fullkomligt rimligt att sju av hans studenter ska få problem med sina framtidsplaner och dessutom få en gratis magkatarr på köpet bara för att han måste hem och dricka eftermiddagskaffe klockan 16.
Jag påbörjade en kurs idag där de ekonomiska medlen, enbart tre dagar innan kursens början reducerats med 40%. Det första professorn sa vid första föreläsningen var att alla som inte läste kursen som obligatorisk kurs antagligen skulle tvingas hoppa av den. Jag kände hans brännande blickar mot bortre hörnet av salen, där alla utbytesstudenter ombetts sätta sig. Nä, tänkte jag, detta händer inte igen!. Efter att jag yttrat visst missnöje över situationen kom professorn bak till mig i salen och frågade på svenska ifall det är jag som är utbytesstudenten från Lund. Eeeeh. Ok, jag vet att jag inte pratar engelska med svensk brytning. Kan man se var människor kommer ifrån i typ OODI eller WWWTopi? (Websystemen TKK:s studenter använder för att registrera sig på kurser)
Antingen är jag redan ökänd eller så börjar jag bli paranoid. Dock tänker jag inte låta det hindra mig från att försöka få språket på en viss gästföreläsning ändrad från finska till engelska. Behöver jag förresten nämna att undervisningsspråket på den här kursen är engelska enligt studieprogrammet? Visst är det märkligt att all undervisning sker på finska i en engelskspråkig kurs? Missförstå mig rätt nu. Kursen jag nyss påbörjat är en av de bättre jag erfarat. Vi utbytesstudenter får en egen helt engelskspråkig övningsgrupp med en helt egen övningsassistent. Dock blir jag lite mörkrädd när jag funderar över vad som skulle hänt ifall jag betett mig typiskt svensk-finskt och bara artigt accepterat att jag inte kunde läsa kursen i fråga.
Alternativa människor
Är det feghet eller kanske finländarnas världsberömda tystlåtenhet som gör att människor inte syns i Finland? En kväll satt jag och diskuterade skillnaderna mellan finska och engelska med en finsk kille. Vi pratade om det faktum att det är helt okej att på finska slänga in bara ett niin, eller ett jo när man håller med någon annan som talar medans bara ett yes på engelska hade låtit ganska märkligt och kanske till och med ohyfsat. I finska finns det ju så mycket färre ord än i engelska. Frågan är om det finns få ord i finska därför att finländarna är tystlåtna eller om finländarna är tystlåtna därför att de inte har nog med ord att uttrycka sig med? Vad kom först, hönan eller ägget?
En tjej från västra Finland som jag diskuterade samma fråga med påstod att dessa människor jag inte ser är upptagna med att söka själsfränder i Sverige. Såhär får man inte säga egentligen, sa hon, men svenskar är så mycket mer attraktiva än vad finländare är. Jag vet inte om de är så anonyma därför att de är tystlåtna och privata, rädda eller ifall de helt enkelt är frukansvärt upptagna. Rent krasst slår nämligen inte Finland mig som ett väldigt trångsynt och konservativt samhälle som skulle döma någon alltför hårt. Svårsmält. Jag tror helt enkelt att detta är något jag måste undersöka ytterligare...
Fotnot: Om någon har ett bra tips på hur man kan bli av med en efterhängsen tunisier utan att vara alltför ohyfsad så får denna någon gärna höra av sig.
Att tänka positivt
När man sitter i en bil brevid någon annan och den obstinata tystnaden liksom skriker ut svordomssalvor i öronen på en är det lätt att känna sig ensam. Det är då det är läge att tänka positivt. Kanske är det svårt att se det positiva i tillvaron just nu. Då kan man ju istället blicka tillbaka till det som varit. Det finns två alternativ: titta på den tid som varit mycket värre än nu, vilket gör att nuet inte längre känns lika negativt eller titta tillbaka på de bra minnen man har för att påminna sig själv om att livet faktiskt kan vara riktigt sjysst. Jag tycker bäst om det senare alternativet.
10 fina minnen, utan inbördes ordning:
En hemlig, spontan roadtrip där vi sov i en bil mitt ute på en åker. När vi vaknade var det strålande sol och vi gick ner till en sjö, som råkade ligga precis brevid åkern och badade.
En solig höstdag något år i november när jag gick uppför en spiraltrappa någonstans vid Möllan. Solen lyste lejongul genom fönstret och i trappan fanns det höstlöv i alla möjliga färger. Den tiden var som att öppna en lucka i adventskalendern.
När jag fick mitt lilla solo i dansföreställningen Rötter förra våren. Det var inget märkvärdigt solo men jag uppskattade det väldigt mycket.
Tantbalett på onsdagskvällarna med gammelgäddan i spetsen. Så mycket dansglädje!
Mormor som dansar runt i köket och skakar på rumpan till mitt blandband av techno och hårdrock när jag som rabiat tonåring som vanligt var där på besök. Minnet av den synen sätter fortfarande ett leende på mina läppar.
En osedvanligt kul danskväll med mr B på Jeriko i Malmö, när de hade någon funkspecial. Sällan är det så kul att dansa i flera timmar till musik man aldrig hört förut!
En Spanienresa i somras då jag låg i ny bikini på takterassen, drack kaffe (eller var det Äpplesupp?) och fnissade ikapp med gammelgäddan.
Sista spelningen i gymnasiet med Spektra. Hela lokalen stod upp och skrek, oavsett om vi kände dem eller ej. We rocked that joint!
En viss Östermalmsraggare på villovägar i Malmö en alltför tidig sommarmorgon. Myntade det stående uttrycket värm mig som alternativ snapsvisa för mig och Tony.
När ett gäng dansare i Karis slängde in sig i en opålitlig gammal minivan och körde till Dragsbruk för att köra modern dans och cirkus för högstadiekids på ett kvällsevenemang mot droger och alkohol. Som vi dansade och körde igång de där ungarna den kvällen!
Tillbaka till Finland
Det tog ett tag för mig att slappna av där på klubben. Jag kände mig totalt ringrostig, som om jag åkt till Finland och blivit Svensson. Att DJ:n envisades med att spela låten av Petter med textraden "alla som inte dansar är våldtäktsmän" i refrängen gjorde inte heller saken bättre. Dock lyckades han senare klämma till med ett par av mina favoriter från 03-04 och på så sätt rädda den dalande partystämingen. Som tur var hade jag trevligt sällskap med mig!
När jag så väl börjat vänja mig vid det malmöitiska sättet skulle jag ju åter sätta mig på planet och fara tillbaka till Finland. När jag klev ombord på flygplanet var jag tvungen att fnissa lite för mig själv. Ungefär varannan passagerare såg ut att just ha bitit i en citron. "Aha, finländare", tänkte jag.
Lägenhetsuthyrning
Detta är banne mig sista gången jag hyr ut min lägenhet i andra hand. Därefter verkar det bäst för mig att stanna i Malmö. En god vän, som jag inte sett på alltför länge, kläckte följande ur sig igår: Efter sommaren får du i alla fall se till att komma tillbaka hem. Kom nu inte om en månad och säg att du träffat någon jäkla Jukka och tänker stanna i Finland! Jag har noterat detta och kommer följdaktligen hålla mig långt bort ifrån alla vid namn Jukka under min resterande finlandsvistelse! Efter det eminenta uttalandet fick jag tips på vad jag kunde roa mig med under våren men eftersom jag strävar efter att hålla denna blogg rumsren och föräldravänlig så låter jag det förbli oskrivet.
Det är inte bara för att jag blir saknad (läs: lätt hotad) av mina vänner som jag vill tillbaka till Skåneland. Jag längtar hem också. Idag var jag uppe på vinden på min adress och rotade i mitt vindsförråd. Det gjorde lite ont att gå förbi min dörr utan att få gå in. Jag kan inte hjälpa det, i mångt och mycket är jag en hemmamänniska. Jag pluggar hemma, äter hemma och trivs hemma, var detta hemma nu än må vara. I slutändan är hemma Skåne.
